Klimatförändringarna förvärrar problem med fattigdom, miljöförstöring och politisk instabilitet främst i låginkomstländer och leder till ”klimatkrig”. Detta gör dem till ett så pass allvarligt hot mot människors säkerhet att det borde vara en självklarhet att inkludera dem i säkerhetspolitiska analyser. Det menar Lorentz Tovatt, språkrör för Grön Ungdom.

Den säkerhetspolitiska debatten i Sverige har gått i stå. Trots otaliga krissituationer som sker på grund av klimatförändringarna struntar försvarsetablissemanget i denna så viktiga säkerhetspolitiska fråga.

Metadebatten om vad som bör ingå i säkerhetsbegreppet fortsätter. För någon vecka sedan argumenterade Peter Haldén, forskare vid Försvarshögskolan, för att säkerhetsbegreppet främst bör innehålla angelägenheter kopplade till militärt våld. Av det drog han sedan slutsatsen att klimatförändringar inte är en säkerhetspolitisk fråga. Jag, och många internationella forskare på området, menar att han har dubbelt fel.

För det första bör en modern syn på säkerhet utgå ifrån vad som långsiktigt skapar säkerhet för medborgare och stater. Redan idag ser vi konsekvenserna av ett varmare klimat. Stormen Sandy drog för drygt ett år sedan in över New York och förde med sig kaos och förödelse. Det är bara ett exempel på att de extrema väderhändelserna blir allt fler och om vi fortsätter släppa ut koldioxid i den takt som nu sker kommer de fortsätta i ännu högre tempo.

Haldén argumenterar vidare för att intressekonflikter som följd av brist på naturresurser till och med kan leda till mer samarbete, snarare än krissituationer. Det han missar i den analysen är vilka som drabbas av klimatförändringarna. Idag är det knappast höginkomstländer (som generellt har lättare för att lösa konflikter med hjälp av handel snarare än med våld) som drabbas, utan istället låginkomstländer med osäkra stater och institutioner. Torka och ökad nederbörd drabbar främst länder i Asien och Afrika. Mot bakgrund av bland annat denna klimatosäkerhet (även stigande oljepriser spelar in) har FN:s jordbruksorgan FAO varnat för global matkris och högre priser på mat. Resultatet har vi redan sett, i bland annat delar av Afrikan i form av hungersnöd och kravaller.

Mot bakgrund av allt detta bör det vara självklart att klimatförändringarna är så allvarliga för människors säkerhet att de bör ingå i alla seriösa säkerhetspolitiska analyser.

För det andra bör vi inte underskatta klimatförändringarnas inverkan på strikt militär säkerhet. I det amerikanska försvarsdepartementets stora rapport The Quadrennial Defense Review slås fast att klimatförändringarna är säkerhetshot på flera nivåer: ”Klimatförändringarnas effekter är hot som kommer att förvärra flera problem utomlands; såsom fattigdom, miljöförstöring, politisk instabilitet och sociala spänningar – förhållanden som kan resultera i terroristverksamhet och andra former av våld”. Christian Parenti, brittisk forskare och journalist, beskriver i sin bok Tropic of Chaos: Climate Change and the New Geography of Violence att en ny era av ”klimatkrig” har tagit sin början. Boken bygger bland annat på flera års resor som författaren gjort i den globala södern, i områden som präglas av politisk instabilitet och våld.

Hur man än vrider och vänder på det, om man vill använda sig av en strikt syn på säkerhet eller om man föredrar en bredare diskussion, så är klimatförändringarna ett rejält säkerhetshot. Detta är något som i mångt och mycket har gått den svenska säkerhetsdebatten förbi.

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *