Att lösa konflikter genom fredliga medel kan verka som en självklarhet. Samtidigt förmedlar media en bild där militära medel ofta framstår som den enda utvägen. Under ett seminarium anordnat av Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF) diskuterar en medlare, en fredsforskare och en ickevåldsexpert hur man konkret kan verka för fredlig konfliktlösning.

Lena Sundh, ambassadör vid enheten för konfliktfrågor och humanitär politik på Utrikesdepartementet, beskriver hur medling kan användas för att minska spänningarna mellan parterna i en konflikt. Dock anser hon att komplexiteten i dessa processer bör belysas mer. Sundh berättar bland annat att det är svårare att medla i inomstatliga konflikter, som idag är den vanligaste formen av väpnad konflikt, jämfört med att medla mellan stater som strider mot varandra. Vidare talar Sundh om att parterna ofta är rädda för att bli inträngda i hörn vid fredsförhandlingar. Därför, menar Sundh, är en av de största utmaningarna att överhuvudtaget få parterna till förhandlingsbordet, och därefter att arbeta med maktfördelningen mellan parterna.

Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktkunskap vid Uppsala universitet, poängterar att man bör ha realistiska förväntningar på medlingsprocesser, eftersom långt ifrån alla leder till fredsavtal. Men trots att det är omöjligt att förutse resultaten av medlingsförsök tycker Wallensteen att det är viktigt att prova. Argumentet att samarbete och medling är svåruppnåeligt på grund av nationers egenintresse anser Wallensteen är felaktigt. Detta eftersom det mycket väl kan ligga i staters egenintresse att samarbeta globalt för att finna lösningar på gemensamma utmaningar.

Vidare pratar Wallensteen om vikten av effektiva sanktioner för att lösa konflikter. Han betonar dock att sanktioner inte bör strypa ett lands tillgångar helt, eftersom det kan leda till att befolkningen sluter upp bakom regimen. Istället bör riktade – även kallade ”smarta” – sanktioner användas, det vill säga sanktioner som endast stryper exempelvis makthavares privata tillgångar, och som därmed inte drabbar resten av befolkningen. Wallensteen menar också att sanktioner blir mer effektiva när det samtidigt finns en fredlig folkrörelse som driver på för förändring. När nationella och internationella processer samverkar ökar sannolikheten att det blir fred.

Till skillnad från tidigare talare skildrar Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöstöm Becker hur fredsarbete kan se ut på gräsrotsnivå, genom ickevåldsmotstånd. Hur personer agerar och bemöts i vardagen är centralt för att minska spänningarna i konfliktdrabbade områden, menar Sjöström Becker. Hon beskriver hur ickevåld som metod fokuserar på de mellanmänskliga relationerna, och hur en internationell närvaro som är tränad i ickevåld kan öka både skyddet och möjligheterna för lokala freds- och människorättsaktörer att göra sina röster hörda. Sjöström Becker anser att internationella aktörer bör lyfta det lokala samhället istället för att ta den ledande rollen i fredsbyggande.

Sanktioner, medling och ickevåldsmotstånd är alla viktiga verktyg för att lösa konflikter på fredlig väg, det är talarna överens om. Talarna menar dock att metoderna fyller olika funktioner, och att de därmed delvis hör hemma i olika faser av fredsprocessen. Vidare är panelen enig om att många olika forum och förhandlingsbord krävs för att skapa en inkluderade och jämställd fredsprocess.

– Det civila samhället kan vara elitens kusin, säger Lena Sundh och pekar på vikten av att arbeta aktivt med inkludering och motverka att endast tidigare makthavares röster kommer fram.

Klara Nordström

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *