I våras stegade ett gäng gymnasielever, bl.a. Evangelina Lindberger och Linnea Sundström, in på FUFs kansli för att visa och prata om deras film från en resa i Indien. Jag var själv inte med, men fick i efterhand höra hur duktiga de hade varit. "Riktigt proffsiga!!!" gormade en äldre deltagare med en något skräckblandad förtjusning. Kanske tänkte han tillbaka på sin egen gymnasietid. Hade han modet, engagemanget eller förutsättningarna att...

I våras stegade ett gäng gymnasielever, bl.a. Evangelina Lindberger och Linnea Sundström, in på FUFs kansli för att  visa och prata om deras film från en resa i Indien. Jag var själv inte med, men fick i efterhand höra hur duktiga de hade varit. “Riktigt proffsiga!!!” gormade en äldre deltagare med en något skräckblandad förtjusning. Kanske tänkte han tillbaka på sin egen gymnasietid. Hade han modet, engagemanget eller förutsättningarna att som detta gäng resa till Indien, göra reportage i städers slumområden, flyga hem till Sverige, på eget initiativ och drivkraft leta plattformar för att visa och berätta om sina upplevelser, för vuxna, yrkesverksamma människor? Kanske inte. Jag hade det i alla fall inte.

FUF tipsade gymnasiegänget om att UD utlyst en tävling, vinnaren fick åka med till klimatmötet i Rio+20. Vem vann, om inte Evangelina Lindberger? Sedan dess har hon poppat upp i alla möjliga sammanhang, bl.a. i Sida “Developments Talks”. Igår skrev Evangelina på UD:s blogg om arbetet bakom de nya milleniemålen efter 2015 måste baseras på tillit. Detta koncept, tillit, är för mig lika välbehövligt som totalt frånvarande i de diskussioner som Biståndsdebatten.se dagligen följer.

Biståndsministern anklagas för att ha en dold agenda, att hennes återkommande och medialt uppmärksammadekritik inte går ut på att förbättra biståndet, utan snarare att sänka det. Biståndets utförare anklagas för att vara förblindande av den goda viljan, att inte bry sig om den egna verksamhetens resultat så länge de får bra betalt. Media anklagas för att bara bevaka humanitära katastrofer, och inte skildra långsammare samhällsförändringar till både det sämre och det bättre, i jakt på bättre tittarsiffror. Debatten, resonemangen om vilka incitament som “egentligen” driver olika aktörer, bygger på (och frodar) bristen på det Evangelina talar om – tillit.

Men för att framtidens ledare, som Evangelina och resten av gymnasiegänget, ska få genomslag för sina idéer krävs det också en kontaktyta. Det är det FUF och Biståndsdebatten.se handlar om.

Den 29 januari, kl 17 har vi kick-off för vårens studentverksamhet. Studenter på gymnasie- eller universitetsnivå, unga som gamla  (och unga människor som inte pluggar) ska skriva tidningar, visa filmer, arrangera seminarier, driva Biståndsdebatten.se m.m. Det finns mycket att göra, lära och påverka!

Komsi komsi,
Noak

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *