Biståndsdebatten.se drivs med hjälp av ideellt engagerade universitetsstudenter som varje termin får chansen att lära sig mer om debattens innehåll och om grunderna i webbpubliceringsverktyget WordPress. FUF-studenterna  Mattias Edler, Malin Stjernström och Maria Persson besökte nyligen MR-dagarna i Göteborg och sammanfattar här deras besök.

Nu har Biståndsdebatten.se varit på Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg. Det har varit lärorikt och många viktiga frågor har diskuterats. Dagarna inleddes med ett invigningstal av författaren Richard Wilkinson, vars bok ”The Spirit Level” handlar om varför ett jämlikt samhälle är bättre än ett ojämlikt. Efter det fylldes dagarna med seminarier, debatter, teater, utställningar och musik som behandlade frågor om bland annat diskriminering, global utveckling, kvinnors rättigheter och främlingsfientlighet.

Självklart har vi inte hunnit delta på alla seminarier och andra aktiviteter men vi vill gärna dela med oss av några av våra upplevelser.

Under seminariet ”Män som hatar kvinnor” diskuterade Gudrun Schyman, Daniel Poohl och Maria Sveland hur rasism och fascism hänger samman med antifeminism och misogyni (hat eller starka fördomar mot kvinnor). Daniel Poohl från Expo talade om den växande trenden av främlingsfientliga och högerextrema partier som växer fram i Europa. Han menade på att dessa förespråkar en konservativ familjepolitik där feminismen blir ett hot mot nationsbyggandet. Gudrun Schyman varnade för risken att fascister ”kidnappar” frågan om jämställdhet.  Med utgångspunkten att jämlikhet är en typisk svensk värdering opponerar högerextrema partier mot en liberal invandringspolitik genom argumentet att invandringen är ett hot mot det ”svenska jämlika samhället”. Schyman påpekade ironin med att en fråga om jämlikhet används för att legitimera diskriminering av vissa människogrupper. Vidare poängterade hon hur viktigt det är att inte låta fascister formulera frågeställningarna kring jämlikhet och kritiserade SVT för att de använde rubriken “Hur mycket invandring tål Sverige?” i den senaste partiledardebatten.

Debattörerna menade även att den enligt dem felaktiga uppfattningen om att alla är överens om att vi ska ha jämställdhet gör att det inte blir någon debatt alls och att de som försöker bryta tystnaden (feministerna) ses som extremister.  Maria Sveland, som i början på nästa år släpper boken “Hatet. En bok om antifeminism”, påpekade att offentliga feminister får utstå både hat och hot och att detta fenomen ökat de senaste åren. När deltagarna avslutningsvis fick blicka framåt betonade Schyman vikten av att resa frågor kring mänskliga rättigheter; “det får inte bara handla om plånböcker ännu ett val”.

Ett intressant tema som togs upp var hur kvinnor systematiskt stängs ute från säkerhetspolitiken och särskilt fokus lades på fredsförhandlingsprocesser. Kvinnor ges inte rätt att delta trots att forskning pekar på en mer långvarig och stabil fred när kvinnor deltagit i förhandlingarna. De som talade på seminariet menade att de gånger kvinnor lyckats göra sin röst hörd är det ofta i rollen som mödrar och ansåg det problematiskt eftersom det stärker den patriarkaliska strukturen i samhället.

Vi berördes av Dr. Ruth Manorama från National Federation of Dalit Women som talade om situationen för de som tillhör det lägsta kastet i Indien, de orörbara. Enligt grundlagen råder jämlikhet men att vara dalit (en orörbar/kastlös) begränsar fortfarande en människas tillgång till vatten, utbildning och till och med humanitär hjälp. Människor från högre kast som våldför sig på en kastlös går ofta utan straff och aktivister som kämpar för lika rättigheter riskerar sina liv. Manorama kallade situationen i Indien för ”hidden apartheid” eftersom många förnekar att förtrycket består. Hon talade även om hur man som kvinna och dalit är särskilt utsatt och faller offer för trafficking och våldtäkter.

Ett annat viktigt ämne som togs upp var vad som händer med mänskliga rättigheter i krisens Europa. Thomas Hammarberg, som var Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter fram till i våras, berättade att han ofta mötts av argumentet att det saknas pengar för satsningar på dessa områden. Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström höll med om att detta är ett vanligt argument men berättade även att hon ofta möts av attityden; visst ska flyktingar och migranter ha rättigheter “men de kunde ju försöka lite mer själva”.

EU-minister Birgitta Ohlsson talade om bristen på redskap. Hon föreslog årliga granskningar av respekten för mänskliga rättigheter i EU:s medlemsstater utifrån objektiva kriterier. Uppfyller man inte dessa kriterier så ska man ställas till svars och detta menade Ohlsson skulle hindra länder från att hålla sina vänner om ryggen och dessutom skapa en livligare debatt.

Hammarberg höll inte med om att det saknas redskap, han menade att problemet är att redskapen som finns inte tas tillvara. Han talade t.ex. om att EU måste sluta lägga krokben för Europarådet när de försöker ställa krav på länder och Birgitta Ohlsson höll med om att institutionerna måste bli bättre på att samverka.

Debatten kring bistånd, om och hur man kan mäta resultat, vad som är effektivt bistånd och hur biståndet fungerar var även heta samtalsämnen under MR dagarna. Under seminariet ”Hotat bistånd?” som vår egen Noak Löfgren höll i diskuterade Stina Karltun (Sida) och Magnus Walan (Diakonia) b.l.a. om jakten på “svenska resultat”, alltså att urskilja effekten av just svenska biståndspengar i utvecklingsländer. De var överens om att det är viktigt att veta att biståndet ger resultat  men att ett allt för stort fokus på just “svenska resultat” riskerar att begränsa utvecklingsländernas inflytande över hur biståndet används och därmed gå tvärtemot principerna om att utvecklingsländerna ska “äga” utvecklingspolitiken. Under ett annat seminarium menade Magnus Walan och Carl-Henrik Jacobsson från Diakonia att det inte ställs samma krav på privataktörsbistånd som på annat bistånd och att det inte är lika transparant. De talade även om att ökade krav på snabba och mätbara resultat riskerar att åsidosätta de långsiktiga och mer svårmätbara insatserna. Enligt Walan fungerar bistånd bäst då det styrs av lokalt framtagna processer. Denna tanke delades av Fr. Leonard Chiti, från Diakonias samarbetsorganisation JCTR i Zambia i seminariet ”Effective Aid”. Vidare menade Leonard att allt för snävt riktade insatser framtagna i givarländerna med fokus på att maximera mätbara resultat kan verka ineffektivt om viktiga, men mer svårmätbara delar som institutionsbyggande och infrastruktur glöms bort. Slutligen menade Leonard att synen på givar- och mottagarländer måste förändras till en bild om partnerskap byggt på ett ömsesidigt förtroende för att effektivisera biståndet.

Frågor om västerländska företags agerande i utvecklingsländer var ett omtalat område under MR-dagarna. Under seminariet ”Frivilligt för företag med socialt ansvar” var panelen enig om att svårigheterna att utkräva rättsligt ansvar av multinationella företag vid brott mot de mänskliga var ett stort problem. Swedwatch Viveka Risberg menade att allt mer medvetna konsumenter ändå tvingat västerländska företag att vara mer vaksamma för brott mot mänskliga rättigheter i de egna produktionsleden. Vidare talade Diakonias Carl-Henrik Jacobsson om hur multinationella företag med hjälp av skatteparadis och manipulerade fakturor undanhåller miljardbelopp i potentiella skatter från stater i fattiga delar av världen.

Det blev många nya intryck under dessa två intensiva dagar. Det fanns seminarier som man inte ville skulle ta slut, där samtalen inte kändes avslutade och man önskade att de skulle få hålla igång dubbelt så länge. Samtidigt gjorde den begränsade tiden att man hann ta del av fler diskussioner, fler berättelser och iakttagelser. MR-dagarna är över för den här gången men arbetet med Biståndsdebatten.se fortsätter – stay tuned!

Mattias Edler, Maria Persson och Malin Stjernström

 

 

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *