"Bistånd ger tillväxt - nu gäller det att öka effektiviteten". Det är titeln på Bertil Odéns senaste rapport som diskuterades på ett seminarium som nyligen arrangerades av tankesmedjan Tiden. Miron Arljung från Biståndsdebatten.se sammanfattar här seminariet, som bl.a. tidigare biståndsminister Gunilla Carlsson deltog i.

Bakgrunden till Odéns rapport var ett forskningsprogram från World Institute for Development Economic Research (WIDER) kallat Research and Communication on Foreign Aid (ReCom). Seminariet inleddes med att Odén sammanfattade huvuddragen i rapporten. I korthet konstaterade han att ReComs empiri tydligt visar att den ekonomiska tillväxten gynnas i länder som mottar bistånd, även i sådana fall där biståndet inte i sig är inriktat på tillvätfrämjande åtgärder. Samtidigt betonade han att såväl nationella omständigheter (då särkilt institutionella faktorer, korruption mm.) som brister inom själva biståndet (likt dålig samordning, eller bristande lokal förankring) är faktorer som har betydelse för huruvida dessa positiva resultat nås.

Som titeln på rapporten låter antyda – “Bistånd ger tillväxt – nu gäller det att öka effektiviteten” – var en av förhoppningarna hos Odén att debatten kring tillväxtens roll, då forskningen verkar tyda på en positiv korrelation mellan bistånd och ekonomisk tillväxt, kan tonas ned och i stället lämna plats för hur biståndet kan effektiviseras. Ett antal utmaningar nämndes i detta sammanhang, bl.a behovet:

  • Att starkare betona den s.k. Parisagendans principer (som berör exempelvis bättre samordning)
  • Begränsa fragmenterat bistånd
  • Bättra anpassa biståndet till nationella omständigheter

Odén avslutade med att beskriva några framtida vägval som det svenska biståndet står inför. Några av dem var mer direkta rekommendationer, likt att i högre utsträckning anpassa biståndet efter mottagarnas villkor. Andra var mer komplexa utan tydliga svar, som vilken balans som bör finnas mellan att använda biståndspengar för direkta materiella resurser eller indirekt genom institutionsbyggande.

Därefter följde en paneldebatt. Gunilla Carlsson, som varit en drivande kraft resultatagendan, välkomnade rapporten och ansåg att en av biståndets främsta problem är dåligt fokus; ”litet av allt till alla”. Hon argumenterade för att biståndet kärna är pengar, vilket innebär ett kvantitativt fokus i motsats till att känslor och viljor. Hon gick vidare in på det dilemma som finns mellan att satsa på demokrati och åtgärder på makronivå och behovsefterfrågan på individnivå. Carlsson menade i detta fall att multilateralt bistånd är bättre på att samordna större resurser under lång tid och därför har större möjligheter att påverka långsiktigt (EU har i detta avseende en stor roll att spela), medan mindre bilateralt bistånd i stället kan gå till att bekämpa det som orsakar fattigdomen (brist på jobb och företag).

Jan Bjerninger menade i sin tur att anspråken hos biståndet ofta varit för stora och att misslyckanden är att vänta med en sådan attityd. Detta var en attityd som Carlsson i stort delade; biståndspengar kan enligt henne göra bra effekter i marginalen och anspråken bör därför ligga på en sådan nivå. I synen på mikro/makro var avvek deras uppfattningar dock, där Bjerninger betonade att insatserna på mikronivå är de som på lång sikt skapar förutsättningar för makro. Vidare ansåg han att debatten kring biståndets förhållande till staten är bör kompliceras; staten är mer än bara centralmakten och kommuner etc. är andra samarbetspartner dit insatser kan riktas. Slutligen menade även Bjerninger att även demokrati och normfrågor är viktiga kan detta tematiska bistånd inte kan stå separat utan andra åtgärder.

Sammanfattningsvis fanns visst samförstånd i panelen att det fortfarande att rapporten till trots är det fortsatt svårt att särskilja olika faktorers effektivitet (särkilt på lång sikt). Fastän seminariets fokus var resultat och pengar kom en stor del av den ändå att handla om vägval (värderingar). Med andra ord kommer, som Bjerninger yttrade, debatten troligen att fortsätta.

Miron Arljung

_____________

Tankesmedjan Tiden anordnade tisdagen den 26/8 ett lunchseminarium med denna fråga i fokus. Medverkande var:

– Bertil Odén, vars nylanserade rapport ”Bistånd ger tillväxt – nu gäller det att öka effektiviteten” utgjorde grunden för seminariet

– Gunilla Carlsson (M), fd biståndsminister

– Jan Bjerninger, författare, tidigare ambassadör och biståndsarbetare

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *