Hur effektivt är egentligen det globala livsmedelssystemet? Och vem får tillgång till maten som produceras? Dessa frågor behandlades under torsdagens paneldiskussion på MR-dagarnas stora scen. Alla panelister var överens om att dagens livsmedelssystem inte är anpassat för att säkra alla människors rätt till mat.

Dagens livsmedelssystem domineras av ett fåtal multinationella företag och kostar årligen 12,5 biljoner dollar.

– Det hade varit en acceptabel summa om systemet hade försett alla människor med mat. Idag mättar det blott en tredjedel av världens magar – 800 miljoner i människor i världen lider fortfarande av hunger, säger Pat Mooney från den kanadensiska organisationen ETC Group.

– Dagens livsmedelssystem drivs av vinst, och vinst kommer inte att utrota hungern, slår Mary Sakala fast. Världen över pressas små producenter till att öka sin produktion, vilket leder till att de måste investera i dyra bekämpnings- och gödningsmedel. Klimatförändringarna och miljöproblemen detta för med sig leder till att jordbruksarbeten blir oattraktiva för unga.

– Jordbruk har blivit komplicerat och dyrt. Därför flyr våra unga landsbygden, menar Mary Sakala från Rural Women’s Assembly i Zambia.

Samma problematik finns i Guatemala och i Indien. I Guatemala, där Maria Canil Grave arbetar för gräsrotsorganisationen Conavigua, tvingas bönder lämna sin mark till förmån för industriella plantager. Bönderna kämpar nu för rätten till sin mark och för att få använda traditionella odlingsmetoder. Denna kamp har dock kriminaliserats och många aktivister och sociala ledare har fängslats och avrättats. I Indien ser Mr. A Kathir från organisationen Evidence liknande konflikter. Bönder som saknar äganderätt till jorden de brukar, tillhör de lägre kasten och har spirituella kopplingar till marken, hamnar i kläm när landägare startar egna storskaliga produktioner eller säljer sitt land till företag.

– Marken behandlas som om det enbart vore en materiell resurs, säger Kathir.

– Jag känner igen detta. Effekterna i Sverige är desamma. Vi lever alla i samma relation till de multinationella företagen, menar Torgny Östling från föreningen NOrdbruk.

Östling menar att ett stort problem i Sverige är att skatter och vinster i jordbrukssektorn lämnar landsbydgen och investeras i andra sektorer. Dessutom går företagens intressen först, och Östling avfärdar föreställningen om att landgrabbing inte sker i Sverige. Han provoceras av att Sverige, som har utmärkta förhållanden för jordbruk, väljer att utnyttja andra länders resurser för att möta sin egen befolknings behov.

Alla panelister är av samma uppfattning: dagens livsmedelssystem är inte anpassat för att säkra alla människors rätt till mat. Ett alternativt system baserat på småskaligt jordbruk, där samhällen har kontroll över maten de producerar, skulle göra miljön gott och samtidigt bidra till socialt och ekonomiskt välstånd. Sådana exempel finns. Sylvia Kay från Transnationella Institutet (TNI) i Nederländerna nämner initiativ i Storbritannien, Belgien och Italien där mer lokala livsmedelssystem skapats och nya intressanta förhållanden mellan maten och staden etablerats. Kay pekar på civilsamhället som en viktig aktör för global förändring och nämner ett möte som nyligen hölls i Rumänien där 500 bönder, fiskare och skogsarbetare samtalade om rätten till att producera näringsriktig och kulturellt lämplig mat på sina egna och den lokala miljöns villkor.

Än är vägen lång till ett inkluderande livsmedelssystem. Panelisterna menar att tystnaden som råder kring dagens illa fungerande system måste brytas och uppmanar publiken att beväpna sig med kunskap i kampen för rättvisa. Mooney avslutar med att berätta att han tänkt på att man inom flera religioner ber till Gud för bröd.

– Vi kan inte låta det bli en bön till jordbruksföretaget Monsanto. Vi har skäl att bli förbannade!

Emmy Iwarsson

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *