Den 10 december hölls ett heldags-symposium på Lunds universitet på temat Skandinavisk demokratiseringsforskning. I samband med detta gav Statsvetenskaplig Tidskrift ut ett specialnummer (http://bit.ly/1fjfFkf) med samma tema och med artiklar skrivna av de forskare som senare deltog i konferensen. Mer specifikt har dessa forskare på olika sätt närmat sig frågan om auktoritära staters motståndskraft, en relativt ny gren inom demokratiseringsforskningen. Malin Stjernström från Biståndsdebatten.se var på plats och sammanfattar här några poänger som lyftes under dagen.

”Visst hade världen blivit friare och mer demokratisk efter det kalla krigets slut, men vissa auktoritära stater tycktes vara immuna mot det globala demokratiseringstrycket. Dessutom ägde en parallell utveckling rum där fler länder hade cementerats i en demokratisk gråzon, där på ytan demokratiska val förenats med auktoritärt styre”, skriver Michael Wahman i specialnumret av Statsvetenskaplig Tidskrift. Wahman är Post Doc på London School of Economics, specialnumrets gästredaktör och initiativtagare till symposiet. Här följer ett sammandrag från några av de interaktiva presentationer som hölls under dagen.

Maktskifte utan demokrati
Wahman, som forskar om demokratisering och val i auktoritära regimer, talade om maktskiften utan demokratisering. Enligt Wahman är det för ett parti i oppositionsställning lätt att verka för demokratisering, det ökar partiets chanser att komma till makten avsevärt. Men när partiet väl vunnit ett val är risken stor att det behåller samma institutioner som det tidigare regerande partiet. En annan anledning till att maktskiften i många fall sker utan demokratisering menar Wahman är att det tidigare regerande partiet löses upp efter att det förlorat ett val. Det innebär ofta att det inte finns något starkt oppositionsparti till det nya regerande partiet, vilket enligt Wahman är avgörande för en övergång till demokrati i verklig mening. Att partisystemet institutionaliseras spelar alltså stor roll för utvecklingen efter ett maktskifte, menar Wahman. Senare höjdes också röster för att detta är ett område där bistånd och andra former av stöd utifrån verkligen kan göra skillnad, genom att stötta oppositionspartier i auktoritära stater.

Biståndsministern: “Demokrati måste byggas inifrån och underifrån, men stödjas uppifrån och från sidan”
Biståndsminister Hillevi Engström hade bjudits in för att hålla en key note och poängterade tidigt att demokratisering måste byggas inifrån och underifrån, men stödjas uppifrån och från sidan. Engström talade om hur framsteg har varvats med bakslag när det gäller demokratifrämjande insatser, men menade samtidigt att utvecklingen går framåt. Engström beskrev svenskt demokratibistånd som långsiktigt och med fokus på att stödja demokratins förkämpar samt att stärka demokratiseringsaktörer som t.ex. oberoende medier och valövervakare. Engström menade att eftersom alla givarländer inte står för de principer vi tycker är viktiga, som demokrati och mänskliga rättigheter, så måste Sverige, som har omfattande trovärdighet på området, betona detta och våga stå emot. Biståndsministern nämnde också regeringens förslag om ett nytt övergripande mål för allt bistånd: ”förbättrade levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”. Engström betonade att det är ”lika viktigt att bekämpa förtryck som ekonomisk fattigdom” och slog ett slag för kvinnors rättigheter och det avgörande i att kvinnor inkluderas på samma sätt som män vid förhandlingsborden. Engström talade också om vikten av ICT och bistånd som främjar teknologi.

Social media kan både stabilisera och destabilisera auktoritära regimer
Christian Göbel som forskar om teknisk innovation i auktoritära stater vid Lunds Universitet, och som särskilt intresserat sig för Kina och Taiwan, talade senare under dagen mer om ICT. De senaste åren har visat att kommunikation via exempelvis sociala medier kan vara betydelsefullt för oppositionella rörelser och då kan man fråga sig varför dessa är tillåtna i många auktoritära stater. Göbel förklarar det (fritt översatt) med att ICT inte alltid går så långt som till att bli ett verktyg för frigörelse, men att det ofta leder till tillväxt och att man uppfattas som en modernare stat. Om man vill blomstra som autokrati kan man inte göra det utan informations- och kommunikationsteknik, menar Göbel. ICT kan öka auktoritära staters motståndskraft när den används för t.ex. övervakning (förebyggande av oroligheter) och propaganda. Det kan alltså leda till både stabilisering och destabilisering av auktoritära stater. Med anledning av detta förutspår också Göbel att antalet autokratier med hög BNP kan komma att öka.

Mindre förtryck i enpartistater?
För Jørgen Møller & Svend-Erik Skaaning (Aarhus University) har fokus legat på förtrycket, huruvida man kan dra generaliserande slutsatser om att vissa typer av autokratier skulle vara mindre repressiva än andra. Tidigare studier har visat att enpartistater är mindre förtryckande, men detta håller inte Møller & Skaaning med om. Enligt deras forskning skiljer sig inte olika typer av auktoritära stater från varandra när det gäller förtrycket av medborgerliga fri- och rättigheter, som yttrandefriheten, religionsfriheten och föreningsfriheten. Endast om ideologisk motivation beaktas så ser forskarna en skillnad. De nämnde exempelvis att kommunistiska enpartistater är mer förtryckande av medborgerliga fri- och rättigheter. Om man däremot talar om rätten till fysisk integritet, att inte bli torterad, avrättad eller fängslad för sina politiska åsikter, så skiljer sig de olika typerna av autokratier från varandra. Denna rätt menar Møller & Skaaning att enpartistater förtrycker mer än monarkier, men mindre än militärdiktaturer.

Kan demokrati exporteras?
När frågan om huruvida demokrati kan exporteras skulle diskuteras verkade forskarna vara överens om att demokratifrämjande genom bistånd inte fungerar överallt. Jan Teorell, forskare vid Lunds Universitet och projektledare för Varieties of Democracy (V-dem) som är i full färd med att utveckla ett nytt sätt att mäta demokrati, menar att det är viktigt att vilja ha demokrati därför att det är något bra i sig självt. Om man eftersträvar demokrati därför att man exempelvis tror att det kommer få ekonomin att blomstra så är risken större att konsolideringen misslyckas i de fall den inte omedelbart får dessa effekter. De mest lyckade exemplen har enligt Teorell varit när regionala organisationer har försökt främja demokrati bland sina egna medlemsstater. De kan området, mentaliteten och kan dessutom hota med uteslutning. Om du driver på ett land mot att bli rikare och rikare betyder det inte att det kommer bli en demokrati, menar Teorell.

Det får sätta punkt för mitt sammandrag. Dagen innehöll många intressanta presentationer och frågestunder och det ska bli spännande att följa den fortsatta utvecklingen inom demokratiseringsforskningen. Sedan kalla krigets slut har forskningsområdet utvecklats i rasande takt och varje år tillkommer fascinerande fall för framtida forskare att gräva djupare i. Här (http://bit.ly/11yCgjK) kan du se hur “demokrati” diskuteras på svenska tidningars opinonssidor. Har du personlig eller professionell erfarenhet av demokratiutveckling i auktoritära stater? Vi vill lära av dig. Läs mer på bistandsdebatten.se/debattera om hur du kan delta i debatten här på Biståndsdebatten.se.

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *