Världen är bättre än den varit – men långt ifrån bra. Det är det budskapet Hans Rosling vill framföra i sin föreläsning på MR-dagarna i Stockholm (16/11-2013). Med entusiasm som gränsar till en sportkommentator använder han sig av statistik för att slå hål på förutfattade meningar och skapa vad han kallar ”en faktabaserad värld”.

”Män i världen har gått genomsnittligen åtta år i skolan. Hur många år är genomsnittet för kvinnor?” Svaret på frågan är sju år.

Detta är frågan som engagerade människor i västvärlden oftast svarar fel på, säger Hans Rosling. De underskattar påtagligt kvinnors skolgång gentemot män. Rosling anser att det reflekterar en övergripande sned världsbild och en underskattning av de förändringar som skett i världen de senaste decennierna. För en fortsatt utveckling måste framstegen erkännas och anpassning ske efter de nya utmaningar som de skapar.

– Genom att i stort sätt alla flickor nu går i primärskola, lär sig läsa, är det nästan som att skillnaderna mellan könen blir värre. Därför nu vet de allihopa hur kapabla de är och vad de minsann kan och att det inte finns några som helst skäl att de ska ha mer begräsningar än pojkar.

Det finns fortfarande stora skillnader, men de framsteg som gjorts ska uppmärksammas. Annars går allt det kämpande och arbetande som organisationer och individer gjort förgäves, menar han.

Ämnet som är återkommande under föreläsningen är föreställningen om u-länder och i-länders existens och hur det problematiserar för fortsatt utveckling. Rosling anser att den fördelningen inte längre finns. Det illustreras bland annat genom hans kända diagram som på axlarna visar ”barn födda per kvinna” och ”barnadödlighet”.

Vid 1960-talets början fanns två distinkta läger som kunde kategoriseras som u- och i-länder. U-länderna hade hög barnadödlighet och högt antal född barn per kvinna och i-länder hade låg barnadödlighet och lågt antal barn födda per kvinna. När bilden förändras till dagens siffror visas ett mycket brett spektrum där ingen sådan tydlig skillnad kan visas. Generellt sätt föds det dock färre barn per kvinna idag, och fler barn överlever än på 1960-talet. Undantaget är att några av de länderna i Afrika där extremfattigdomen dominerar. Rosling menar att det kausala sambandet då oftast är pengar.

– Det är ett princip linjärt samband mellan pengar och mindre barnadödlighet. De ska dock fördelas någorlunda rättvist och användas klokt […] men det går inte fort. Det tar tid.

Något som dock poängterades noga är att förändringarna för de mest extremt fattiga är inte lika påtagliga som för medeltalet – extrem fattigdom reproducerar sig självt genom högt barnafödande och kan därför inte utplånas långsamt. Det måste ske fort. Rosling hävdar därför att bistånd måste ha olika nivåer. Att dra en linje mellan Brasilien och Polen och besluta att de på en sida är u-länder och de på den andra är i-länder tycker han är absurt. Skillnaderna i länderna och mellan länderna måste tas i respekt vid allokering av resurser.

Rosling uppmärksammar även att demokrati inte är särskilt starkt förknippat med god hälsa enligt statistik. I vilket land sjönk mödradödligheten till exempel mest under de sista 20 åren? I Assads Syrien. Det betyder dock inte att det inte var ett elände i Syrien socialt sett.

– Det är lite svårt. Man vill att det goda ska ge det goda och det onda bara ska ge ont. Men så är det inte. Det betyder inte att jag försvarar Assad eller det Kinesiska kommunistpartiet. Men de är rysligt bra på att se till att barn överlever och att kvinnor inte dör i förlossningar. Det är ett faktum man måste lära sig hantera.

Andra faktum som ”gamla väst” måste anpassa sig till är att folkmängden kommer att uppnås till cirka 10 miljarder människor, men inte på grund av att flera barn föds. Tillväxten kommer istället reflekteras i att vuxna människor ökar, då peak-child redan uppnåtts och barnafödandet nu kommer vara på en plan nivå. Det samtal som förs inom klimat och miljöpolitik är helt snedvriden enligt Rosling. Argumentet att befolkningstillväxten måste minska för att få resurser och energi att räcka till är makabert och kan bara uppnås genom mord – det får inte ens antydas i debatten.

Sveriges hantering av bistånd fick även kritik på några punkter. Speciellt det faktum att Sverige specifikt riktar in sig på preventivmedel för unga. Rosling menar att det är helt fel tankesätt.

– De flesta samlagen händer väl mellan vuxna människor som bor tillsammans och delar samma säng och sovrum?

Han vill se att Sverige har som mål att förse alla kvinnor, vuxna som unga, med preventivmedel. Att tjugofem procent av vuxna kvinnor i Afrika inte kan få tillgång till preventivmedel när de går till en hälsoklinik är en grov kränkning av deras rättigheter.

Kritik framförs också mot Sveriges regering för att ha gjort en ”halv-Jimmie” (syftande på SDs Jimmie Åkesson) när de använt utlovade biståndspengar för att betala för de nykomna flyktingarna från konflikten i Syrien. Rosling stöder helt och fullt att flyktingarna ska komma hit, men han anser att regeringen gjort ett stort misstag då de inte utvärderat utifrån resultat och behov vilka pengar som borde omallokeras. Istället togs det 12% rakt över biståndsbudgeten. Rosling anser själv att pengarna kunde tagits från medicinsk forskning som inte är lika akut.

– Att ta av biståndet för att finansiera flyktingmottagning är Sveriges sämsta omallokering av statsbudgeten

Hans uppmaning till de engagerade i MR och utveckling är att försöka finna styrka i de positiva förändringar som är gjorda, och låta dem vara ett ännu starkare argument för att avlägsna de oacceptabla orättvisorna som finns. Och att vissa av dessa orättvisor är helt nya.

Dela det här:

En kommentar till Hans Rosling: “Världen är bättre än den varit – men långt ifrån bra”

  • Andreas Larsson:

    “Argumentet att befolkningstillväxten måste minska för att få resurser och energi att räcka till är makabert och kan bara uppnås genom mord – det får inte ens antydas i debatten.”

    Rosling är ovetenskaplig när han påstår detta. FNs prognoser och goda exempel från exempelvis Iran visar att det går att sänka födelsetalen radikalt genom frivilliga metoder och enklare reformer. Att en sak inte får antydas i debatten är ju direkt oseriöst. FN har själv med detta i sina nya utvecklingsmål och kommer att lyfta befolkningsproblematiken nästa år i ett möte i september.

    För att förstå allvaret så finns det en annan viktig mening som behöver utvecklas:

    “Andra faktum som ”gamla väst” måste anpassa sig till är att folkmängden kommer att uppnås till cirka 10 miljarder människor, men inte på grund av att flera barn föds.”

    FNs befolkningsframskrivningar pekar enligt mediumscenariot på närmare 11 miljarder i slutet av seklet men det låga scenariot pekar på knappt 7 miljarder. Det betyder att vi kan bli mer än 11 miljarder samtidigt som det också finns ett stor handlingsutrymme. Det är tyvärr så att med 11 miljarder människor så är det inte bara “gamla väst” som måste anpassa sig. Enligt Global Footprint Networks data skulle det kunna innebära att den globalt hållbara och rättvisa konsumtionen hamnar under genomsnittet i dagens Afrika. Att alla länder utom knappt 30 stycken riskerar att ha en ohållbar konsumtion baserat på dagens nivåer. Med utveckling i flera länder skulle det kunna innebära att ännu fler länder behöver anpassa sin konsumtion till lägre nivåer. Redan idag är det trots allt närmare 100 länder som har passerat den globalt sett hållbara och rättvisa konsumtionsnivån. Visst konsumerar vi mer i väst men det räcker inte med att vi minskar och förändrar vår konsumtion här. Även länder som Kina och många Afrikanska länder är över nivån.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *