Informations- och debattprojektet ”Fred och säkerhet”

Under 2013/2014 anordnade FUF en seminarieserie på temat säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. De tre seminarierna filmades och postades tillsammans med exklusiva debattinlägg, skriva av paneldeltagarna och andra sakkunniga, på denna sida. På så sätt kan debatten om fred och säkerhet leva vidare även efter seminariernas slut.

De tre seminarierna lyfte olika aspekter av fred & säkerhet. Det första, Säkra världen, syftade till att ge en introduktion till serien genom att behandla det vidgade säkerhetsgreppet. Det andra seminariet, Kampen om vattnet, lyfte ett exempel på ett icke-militärt säkerhetshot – naturresurskonflikter utifrån det konkreta exemplet Renässansdammen i Blå Nilen. Det tredje seminariet, De bortglömda fredsaktörerna, lyfte ett exempel på en icke-statlig aktör som dessutom sällan erkänns inom säkerhetspolitiken – ungdomar.

Vill du veta mer? Titta på filmerna och läs debattartiklarna! Till höger på denna sida finns allt material samlat seminarievis.

Projektet fortsätter 2015/2016! HÄR hittar du all information om det nya projektet.

Debattartiklar (11)

Protester är ett av få utrymmen som ungdomar har för att göra sina röster hörda idag. För att nå långsiktig fred behöver förutsättningar för ungdomars organisering skapas och den farliga exkluderingen av unga människor på samtliga beslutsfattande nivåer bekämpas, både i Sverige och Colombia. Det skriver Joelle Golmann, organisationsutvecklare på PeaceWorks, placerad i Colombia.

Klimatförändringarna förvärrar problem med fattigdom, miljöförstöring och politisk instabilitet främst i låginkomstländer och leder till ”klimatkrig”. Detta gör dem till ett så pass allvarligt hot mot människors säkerhet att det borde vara en självklarhet att inkludera dem i säkerhetspolitiska analyser. Det menar Lorentz Tovatt, språkrör för Grön Ungdom.

Unga som grupp kan underminera fredsprocesser om de inte inkluderas i dem. Samtidigt är fredsbevarande arbete beroende av ungas delaktighet. Detta gör unga till några av de viktigaste aktörerna för fred och säkerhet, och frågan om deras delaktighet till en framtids- och ödesfråga. Det menar Inger Ashing, chef för Global Child Forum och styrelsemedlem i Rädda Barnen och Save the Children International.

Regionala samarbeten kring gemensamma naturresurser är avgörande för att undvika konflikter. Samtidigt är beslutsprocesserna inom mellanstatliga institutioner komplexa, något som försvårar samarbeten kring till exempel delade vattenkällor. Det är därför nödvändigt att tänka nytt inom vattensektorn och att involvera fler aktörer för att få till stånd en hållbar förvaltning. Det skriver Therese Sjömander Magnusson, programchef på SIWI, i en replik.

Den ökade fokuseringen på nya typer av hot inom försvars- och säkerhetspolitiken resulterar i en snedvriden debatt. Även om hot såsom klimatförändringarna är angelägna, måste satsningar på dem ses som ett komplement till det militära försvaret, och inte något som ska ersätta det. Det menar Sanna Moberg och Stefan Olsson från tankesmedjan Frivärld i en replik.

Klimatförändringarnas säkerhetskonsekvenser utgör en av de försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar som numera ofta nämns i bakgrundsanalyser, men som inte har fått något genomslag i den förda politiken. Det menar Malin Mobjörk, Fil. dr. och forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Den traditionella säkerhetsdiskursen reproducerar manliga och kvinnliga stereotyper och bygger på uppfattningen om att världen i sig är osäker och behöver säkras. Detta måste medvetandegöras för att det en fördjupad förståelse av säkerhetsbegreppet ska få fäste i debatten. Det menar Dan Öberg, lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, i en replik.

Filmer (3)

Kommentarer (4)

DatumKommentarKommentar till
2014-03-05 Niklas Eklöv: Hej Dan, Jag delar mycket av ditt resonemang om behovet att titta konceptuellt på vad som menas med säkerhet och hur sättet att tala om säkerhet också reproducerar den värld utifrån detta "säkerhetsperspektiv". Det kritiska förhållningssättet är förstås viktigt för att kasta ljus över den nationscentristiska (och militära) säkerhetssynen som är så stark i svensk och internationell politik och media. Jag skulle dock ha föredragit mindre av allmän teorigenomgång i din text - som jag tycker är alltför abstrakt och svåröverblickbar - och mer av vad det "kritiska säkerhetsperspektivet" vill föra fram som alternativ. Det framställs t.ex ingen alternativ definition på vad säkerhet är, och vilka som skall åtnjuta den. Om inte det sker så kan man få intrycket att själva begreppet säkerhet är irrelevant, och då blir det ju svårt att föra ett konstruktivt samtal. Sen ges heller inga alternativa säkerhetstolkningarna av vad som faktiskt sker på Krimhalvön (nå, "hur är det" enligt ett kritiskt säkerhetsperspektiv?) eller vad som bör göras för att stärka det man nu vill stärka. Artikeln hade vunnit mycket på att vara lite mer jordnära i dessa aspekter. Det hade också varit värdefullt om den kunde hjälpa till att belysa hur de alternativa säkerhetsbegrepp som redan finns och är vedertagna "mänsklig säkerhet", "kollektiv säkerhet" eller "global säkerhet" (som går utöver manliga, nationalstatscentriska definitioner) kan användas för förståelsen av situationen på Krim-halvön och vilka alternativa politiska sätt som finns att hantera den. Niklas Eklöv Policyrådgivare för fred och säkerhet Svenska kyrkans internationella arbete Vad innebär säkerhet i Krimkrisens kölvatten?
Av Dan Öberg, Biståndsdebatten.se
2014-02-06 Anders Mellbourn: Visst är det så att en växande del av biståndet är tänkt som fredsbyggande och konfliktförebyggande, Men än så länge har det väl inte blivit en direkt konflikt med fattigdomsbekämpningen. I Lars Ingelstams och min rapport Fred.Säkerhet.Försvar som kommer i ny upplaga om två veckor diskuterar vi det här en del. Vi tar också upp den känsliga frågan om relationen mellan militär krishantering och bistånd i konfliktområden. Anders M Breddat säkerhetsbegrepp måste tas på allvar
Av Anders Mellbourn, Biståndsdebatten.se
2014-02-06 Birgitta: Behöver inte detta också vägas in i säkerhetspolitiska frågeställningar, som att försvars- och säkerhetsfrågor kan läggas ut på privata företag, dvs. på entreprenad? Hur påverkar detta förutsättningarna för försvarspolitiken? Blir det ytterligare något att förhålla sig till, som gör säkerhetspolitiken än mer svårgenomförlig eller tvärtom? Enligt amerikansk förebild går vi mot en privatisering av det mesta, där ekonomi får företräde framför människovärdet. Det ligger inneboende i systemet. Företag skall vara vinstdrivande för sitt existensberättigande. Det är dyrt att föra krig, bara att få ett JAS-plan startklart kostar enligt tidningsuppgifter, 50 000 kronor. Att då, via offentlig upphandling, buda krigföring i konkurrens kan verka frestande. Att det får konsekvenser när det gäller ansvarsfrågan verkar sekundärt. Ett exempel är Falludja i Irak. Dessa företag har även tillgång till ”drönare”, en sorts flygplan som kan manövreras på långt avstånd från målområdet, en ny version av kontrollsamhället. Privatiseras naturresurser, energisystem och utsädesproduktionen för jordbruket, försvinner snart den frihet för överlevnad, som vi alla är beroende av. Mest för dem som är ekonomiskt svaga. Detta kan i sig vara en grogrund för folkopinioner eller organiserad brottslighet. Bör inte även detta ses som ett hot och ingå i det säkerhetspolitiska tänkandet? Att vi behöver försvara oss mot detta, om det fortfarande skall vara gott att leva, syns mig självklart. Vi behöver också syna ledarskapet och få det mer empatiskt inriktat. Styrs inte ledarskapet av medkänsla kan allas frihet gå förlorad. Fred är mer ekonomiskt försvarbart än krig, hur vi än ser på det. Därför är kursändringen som föreslås i artikeln en nödvändighet. I all politik finns ett syndabockstänkande, som används för att lägga skulden på den andre, lätta på trycket, det egna samvetet, ta bort fokus från det egna handlandet och de egna problemen. Denna narcissistiska styrning behöver troligen också åtgärdas för verklig fred. Birgitta Zachrisson Breddat säkerhetsbegrepp måste tas på allvar
Av Anders Mellbourn, Biståndsdebatten.se
2014-02-05 Jenny Nordman: Intressant inlägg och en bra fortsättning på debatten med Lena Ag, Joakim Eriksson och Stefan Ring som startade i samband med seminariet Säkra Världen i förra veckan. Jag tror att de flesta kan hålla med om att världen har förändrats sedan slutet på Kalla Kriget, att vi står inför nya hot och att vi är allt mer beroende av internationella samarbeten för att kunna bekämpa dem. Jag är nyfiken på hur ett breddat säkerhetsbegrepp kan komma att påverka svenskt och internationellt bistånd. Du skriver att svensk säkerhetspolitik borde präglas av någonting som idag mest förknippas med biståndspolitik. Vad händer när linjerna mellan säkerhetspolitik och biståndspolitik suddas ut? Hur stor del av budgeten ska gå till t.ex. fredsbevarande insatser respektive fattigdomsbekämpning? Finns risken att länder använder bistånd för att driva sin egen säkerhetsagenda? Vad tror du och vad tror ni andra? Breddat säkerhetsbegrepp måste tas på allvar
Av Anders Mellbourn, Biståndsdebatten.se
Dela det här: