Klimatfrågan och jämställdhetskampen är intimt sammanlänkade. Båda ses med dagens ekonomiska tänkande som en negativ kostnad som hindrar tillväxt. Något så grundläggande som ren luft, rent vatten och en giftfri miljö för våra barn borde anses som grundläggande spelregler för vår marknadsekonomi. Men det är här som vårt nuvarande ekonomiska system kört fel och nu står vi här med resultatet och inför en ekonomisk, ekologisk och social katastrof. Det menar Linnéa Engström, kandidat till Europaparlamentet för Miljöpartiet.

Vi vet att fram till 2050 måste vi minska våra koldioxidutsläpp med 80 procent samtidigt som världens befolkning kommer att öka med tre miljarder människor. Sjuttio procent av världens fattigaste är kvinnor, de drabbas hårdast av klimatförändringarna. Brist på adekvat vård vid förlossningar gör att majoriteten av de som dör vid naturkatastrofer och i krig är kvinnor. Brist på preventivmedel och sexualrådgivning förvärrar också klimatkrisen. Tänk om kvinnor världen över kunde få välja hur många barn de ska få? Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter som förvägras de fattigaste: kvinnorna.

Vi behöver klimaträttvisa mellan den fattiga och den rika världen. Ansvaret för klimatförändringarna och kapaciteten att adressera dem ligger hos de rika länderna. Rättvisa handlar också om att de mest drabbade-de fattiga, ska bjudas in att delta och påverka förhandlingarna för ett nytt klimatavtal.

I de politiska rummen är kvinnorna i minoritet och frågor som rör kvinnors liv globalt sett nedprioriterade långt ner på dagordningen. Det finns en stor våghalsighet och riskbenägenhet när det kommer till att utnyttja befintligt naturkapital och konsekvenserna vet vi lite om. Priset skjuts över på kommande generationer.

Vi behöver en feministisk gräsrotsrörelse som tar klimatfrågan på allvar. Och vi behöver att de som arbetar på gräsrotsnivå får påverka klimatförhandlingarna.

Ohälsa inom EU kostar varje år miljontals euro. Det är åtstramningspolitik och nedskärningar som framför allt drabbar kvinnor. Även sjukdomar orsakade av kemikalier i mat, vatten och i vår jordbruksmark leder till lidande och stora kostnader för samhället

Teknisk innovation inte kommer att räcka för att klara klimatkrisen. Vi behöver social och ekonomisk innovation. Det är också därför FN och Världsbanken uppmanar världens länder att anamma ett nytt ekonomiskt tänkande – en grön ekonomi som förmår ta hänsyn till sociala och ekologiska värden, så att dessa faktorer blir en förutsättning, en måttstock och en innovativ drivkraft för ökad livskvalitet, välfärd och samhällsutveckling.

Hoppet ligger i klimatförändringens ekonomiska konsekvenser. Vi har helt enkelt inte råd med ett samhälle som inte är hållbart och jämställt.  Klimatförändringarna beräknas kosta cirka tjugo procent av globalt BNP årligen i stigande takt fram till år 2050. Då beräknas även tre miljarder människor leva i kronisk fattigdom. Minskar vi däremot utsläppen med trettio procent till 2030 blir kostnaden 0,19 procent av årligt BNP fram 2050. Men det kräver som FN konstaterat att vi investerar två procent av globalt BNP årligen i olika klimatstrategier – i en grön ekonomi. Det är en ringa investering som ger oss ett ekonomiskt utrymme att omfördela resurser till jämställdhet och fattigdomsbekämpning.

Att det är smart att investera i demokrati och jämställdhet som en strategi för ekonomisk utveckling är inget nytt. Det som är ”nytt” är att sådana institutioner som Världsbanken tydligt pekar på att nödvändigheten av att bryta könsmaktsordningen om vi ska kunna hantera den demografiska och ekonomiska utvecklingen och samtidigt klara klimatfrågan.

Många odemokratiska regimer i världen som inte respekterar mänskliga rättigheter bygger sin makt på export av olja och gas. Det är EU:s oljeberoende som möjliggör  förtryck i fattiga länder. I ett sådant maktperspektiv är ett fossiloberoende samhälle inte bara en klimatfråga utan också en strategi för att främja mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbar utvecklig.

Vi har tekniken för att ställa om samhället i en hållbar inriktning. Sol, vind,vattenkraft och biomassa är de byggstenar som Europa behöver för att ta klimatutmaningen på allvar och leda vägen för ett nytt klimatavtal. Istället för att rusta för krig låt oss investera i ett hållbart, jämställt och fossiloberoende Sverige och EU – ett samhälle byggt på  en grön ekonomi.

Linnéa Engström, kandidat Europaparlamentet (MP)

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *