Under senare år har attackerna mot biståndsarbetare ökat drastiskt runtom i världen. För att öka säkerheten jobbar Sida med lokala experter, stöd till skyddsutrustning och säkrare transportmedel för humanitära hjälparbetare. Men det finns även problem som inte ens den bästa skyddsutrustning i världen lösa, skriver Peter Lundberg och Doris Attve på Sida.

Sida är en av flera svenska myndigheter som verkar i svåra säkerhetsmässiga miljöer runt om i världen. Säkerheten för vår personal och våra samarbetspartners står alltid mycket högt på agendan. Vi kan hålla med författaren till artikeln Skärp säkerheten för biståndsarbetare om att väpnade attacker mot biståndsarbetare har ökat under senare år. Det är i grunden helt oacceptabelt.

Även olyckor och sjukdomar är stora hot

Tillsammans med andra myndigheter strävar Sida efter att bredda begreppet säkerhet då vårt arbete med säkerhet förs på ett flertal fronter och på olika nivåer. Det är mer sannolikt att du som biståndsarbetare i till exempel humanitära insatser skadar dig i den lokala trafiken eller ådrar dig en svår sjukdom på plats. Även om detta kan upplevas något mindre hotfullt kan konsekvensen vara lika illa som en skada orsakad av en antagonist. Av den anledningen är landspecifik expertis och nära samarbete med lokala aktörer ett första steg och en utgångspunkt för vårt arbete kring säkerhet.

De senaste åren har attacker mot humanitära hjälparbetare ökat drastiskt. 2013 var ett tragiskt rekordår med inte mindre än 264 attacker direkt riktade mot sammanlagt 474 lokala och internationella humanitära hjälparbetare. Detta inbegriper även läkare, sjuksköterskor och lärare som arbetar för humanitära organisationer.

Som arbetsgivare väljer vi att hantera vår personals säkerhet i första hand genom avtal och arbetsstrukturer. Detta innebär bland annat att vi anordnar säkerhetskurser inför utresande personal och att vi för en nära dialog med ambassader för en uppdaterad säkerhetsbild.

Sida får kontinuerliga uppdateringar av lokala organisationer och FN inför vår egen personals utresa. Vi har även investerat i förbättrade kommunikationsmedel för vår personal samt utvecklat tydliga rutiner för hanterandet av säkerhetsincidenter. Vi är även mycket flexibla i vårt säkerhetstänkande och i de fall där riskerna anses vara för stora kan en resa snabbt ställas in eller ändras.

Hjälper till med skyddsutrustning

Det blir dock något mer komplicerat för våra internationella samarbetspartners då nationell lagstiftning ofta reglerar arbetsgivaransvar i internationella insatser. Myndigheten Sida kan därmed inte ställa krav på sina samarbetspartners utifrån svensk lagstiftning. Däremot erbjuder Sida finansiering för att till exempel stödja humanitär personal med konkreta säkerhetsåtgärder.

Exempelvis finansierar Sida säkerhets- och kommunikationsutrustning såsom satellittelefoner för våra samarbetsorganisationer samt FN. Sida bekostar även skyddsutrustning såsom skottsäkra västar för exempelvis FN:s hjälporganisation UNRWA i Gaza samt skottsäkra bilar för organisationer som arbetar i väpnade konflikter som Sydsudan. Sida hjälper även till med säkrare transportmöjligheter som avancerade flygplan till bland annat Internationella rödakorskommittén och FN:s humanitära flygservice UNHAS för att mer säkert nå ut till avlägsna områden.

Även inom ramen för naturkatastrofer och hälsokatastrofer prioriterar Sida skyddet av humanitär personal. Just nu ger vi stöd till helikoptrar till exempelvis UNHAS i Nepal, i syfte att möjliggöra hjälp till den svårtillgängliga landsbygden. I kampen mot ebola säkerställer Sida att viss del av finansieringen går till medicinsk skyddsutrustning för nationell och internationell personal. Dessa konkreta (och givetvis kostsamma) åtgärder är av stor vikt för att förbättra säkerheten för humanitär personal.

Krävs även politiska lösningar

Men problemet med säkerhet är mer komplext än så, i synnerhet i väpnade konflikter som karaktäriseras av brutalt våld, anarki och straffrihet. Dagens väpnade grupper är mer fragmenterade är någonsin, och saknar därmed en enhetlig agenda eller en kommandostruktur som hjälparbetare kan förhålla sig till. Dessutom ser vi en utveckling där både statliga samt icke statliga väpnade aktörer tydligt ignorerar den internationella humanitära rätten. Dessa grundläggande problem kan inte den bästa skyddsutrustning i världen lösa. Här krävs i stället politiska lösningar. Något som inte bör åläggas den humanitära hjälparbetaren.

Här stöder Sida exempelvis FN och rödakorsrörelsen i sitt arbete med tillträdesförhandlingar – något som gynnar hela det humanitära samfundet i landet. Detta arbete sker ofta diskret och genom många successiva processer på olika nivåer. Konkret resultat av detta har dokumenterats i länder som Demokratiska Republiken i Kongo (tillträde till området Kivu år 2010), Sri Lanka (genom effektiva tillträdesförhandlingar med gerillarörelsen Tamilska Tigrarna) och Nepal (där förhandlingar med Maoistpartiet lett till frigivning av barnsoldater).

I Syrien har förhandlingar med flertalet stater nu öppnat för att hjälpinsatser skall kunna nå Syrien via gränsöverskridande operationer från grannländer. Dessa förhandlingar skapar en struktur som humanitär personal samt nationella aktörer kan förhålla sig till och därmed kan säkerheten för humanitär personal förbättras.

Alla dessa åtgärder är av fundamental betydelse för säkerheten i den humanitära responsen, vilket i sin tur är en förutsättning för att vi skall kunna nå de mer än 100 miljoner människor som idag är i behov av humanitärt stöd. Därmed blir dessa åtgärder även avgörande för den humanitära principen ”humanitet”, det vill säga att hjälpa människor ”var än de befinner sig”, även i de mest riskfyllda områdena. Ofta är dessa grupper mest utsatta. Samtidigt har de minst tillgång till nationell och internationell hjälp.

Peter Lundberg och Doris Attve

 

Dela det här:

En kommentar till Sida: Vi jobbar med säkerhet på många plan

  • Avni Dervishi:

    Tack för ert gedigna svar. Väl behövligt.
    Det som jag eftersträvar däremot är att uppmärksamma också den expertis som finns redan här hemma i Sverige om länder och regioner där våra humanitära insatser behövs.
    Självfallet kan detta införskaffas även på plats lokalt, men det skulle innebära kanske att våra humanitära insatser blir försenade.

    Och nr.2 Säkerhetssamarbete mellan biståndsarbete och journalister som befinner sig i konfliktområden. Där skulle jag uppskatta ett svar från SIDA.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *