Utbildning leder till utveckling, men vilka insatser förbättrar utbildningen? För att försäkra sig om att utbildningsbiståndet används effektivt måste biståndsaktörer satsa på högkvalitativa utvärderingar med kvantitativa metoder. Det skriver Amy Damon, Paul Glewwe, Suzanne Wisniewski och Bixuan Sun, författarna till en ny EBA-rapport om utbildningsinsatser i utvecklingsländer.

En överväldigande mängd bevis visar att investeringar i utbildning leder till utveckling. Förbättrad utbildning bidrar till minskad fattigdom, förbättrad hälsa, minskad brottslighet och ökad ekonomisk tillväxt. Däremot förblir vilka typer av investeringar som behövs för att höja nivån och kvalitén på utbildning i utvecklingsländer en öppen fråga.

Även om antalet barn i världen som inte får gå i skola har minskat anmärkningsvärt, från nära 100 miljoner år 2000 till 58 miljoner år 2012, så uppnåddes inte millenniemålet om universell grundskoleutbildning år 2015. Många av de barn i utvecklingsländer som får gå i skola verkar dessutom lära sig lite under sin skoltid. Det krävs helt klart mer arbete för att barn ska få gå i skola, och för att de ska lära sig mer i skolan, i nästan alla utvecklingsländer. Så hur kan en biståndsorganisation eller regering på det mest effektiva sättet använda sina resurser för att bidra till denna utveckling?

Begränsade resurser kräver rigorösa metoder

Utbildningsbistånd bör riktas mot program som av så kallade rigorösa utvärderingar har visats vara effektiva för att uppnå milleniemålet om universell grundskoleutbildning, och för att nå FN:s mer nyligen antagna globala mål om förbättrad kvalité och effektivitet i utbildningen. Med rigorösa utvärderingar menas sådana som på ett övertygande sätt etablerar ett samband mellan en biståndsinsats och utbildningsresultat, främst RCT-studier (randomiserade kontrollerade studier med experimentgrupp och kontrollgrupp).

Det finns rikligt med kunskap om vilka problem som förekommer inom utbildningssektorn i utvecklingsländer, och det råder ingen brist på föreslagna policyer för att ta itu med dessa problem. Men med begränsade resurser behöver beslutsfattare information från högkvalitativa utvärderingar av effekterna av tidigare policyer för att göra framtida investeringar som är så effektiva som möjligt.

Lyckligtvis har det gjorts många högkvalitativa kvantitativa studier om utbildning i utvecklingsländer under de senaste 25 åren för att avgöra vilka policyer och program som “fungerar”, och allra flest har det gjorts under de senaste 5-10 åren. En ny rapport från Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) sammanfattar forskningen med fokus på vilka policyer och program som ökar antalet inskrivna elever, skolnärvaron, antalet avslutade skolår och elevers lärande, och vilken som är den bästa metoden för att avgöra om en insats är effektiv.

Tillförlitliga rekommendationer

Baserat på denna analys av de bästa tillgängliga utvärderingarna av utbildningsinsatser erbjuder vi flera rekommendationer för effektiva investeringar inom utbildningssektorn. Våra rekommendationer är nödvändigtvis begränsade till insatser som har analyserats med hjälp av rigorösa metoder, så även om de är få till antalet är rekommendationerna mycket tillförlitliga. Analysen kan användas av Sida och andra biståndsaktörer för att maximera effekten av deras utvecklingsprogram.

De mest effektiva insatserna för att öka tiden i skolan är de som minskar kostnaden av att gå i skolan. I synnerhet har villkorade kontantöverföringar (barnet måste närvara minst 80 % av skoltiden) och byggande av nya skolor i närområdet visat sig vara effektiva åtgärder, liksom att erbjuda skolmåltider och att subventionera privat skolgång. För att öka elevers lärande har det visat sig vara effektivt att dela ut meritbaserade stipendier, bygga nya skolor där lokal tillgång saknas, öka lärartätheten och förbättra undervisningspedagogiken genom att bland annat ge stödundervisning.

Många unika och kreativa insatser har utvärderats för att bedöma deras effekter på elevers tid i skolan och lärandet. En relativt stor variation av dessa ser lovande ut, men de kräver ytterligare utvärdering.

Utvärdera effekter, inte processer

Även om Sida och många andra internationella biståndsaktörer gör utvärderingar så är dessa ofta utvärderingar av procedurer och processer, och i allmänhet inte utvärderingar av insatsernas effekter. Vi fann att många av de så kallade effektutvärderingar som biståndsaktörer har genomfört inte har använt sig av högkvalitativa, kvantitativa utvärderingsmetoder. En av våra starkaste rekommendationer till biståndsaktörer är att de bör genomföra – eller anlita externa utvärderingsexperter för att genomföra – högkvalitativa effektutvärderingar av så många av sina program och projekt som möjligt.

Högkvalitativa effektutvärderingar hjälper till att rikta biståndet dit det gör mest nytta. Genom att investera i utvärderingar av hög kvalité vid påbörjandet av en innovativ insats så investerar biståndsaktörer i genererandet av värdefull information om program- och kostnadseffektivitet som kommer att vara till nytta när man överväger framtida liknande insatser. Vidare bidrar den här typen av analys till en bredare allmän kunskapsbas som kan göra skillnad för investeringar i utbildning i utvecklingsländer.

Amy Damon, Paul Glewwe, Suzanne Wisniewski och Bixuan Sun

Den 11 maj presenterar Paul Glewwe och Suzanne Wisniewski EBA-rapporten Education in developing countries – what policies and programmes affect learning and time in school? vid ett seminarium på Sida.

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *