Den nya biståndspolitiska plattformen riskerar att urholka det humanitära biståndets grundläggande principer och bör kompletteras med en ny policy. Det menar Ulrika Årehed Kågström och Eva von Oelreich, Röda Korset

Biståndsminister Hillevi Engström tackade i mars en rad organisationer för deras remissvar till den biståndspolitiska plattformen. Bland annat fick Svenska Röda Korset lovord för sitt bidrag om vikten av att prioritera de humanitära frågorna inom biståndet. Vi tackar för att regeringen lyssnat men tycker trots detta att det slutgiltiga förslag som nu bereds av utrikesutskottet i Riksdagen brister på en rad punkter. Det är tydligt att det finns ett behov av en särskild policy för det humanitära biståndet.

Historiskt sett har Sverige alltid haft en stark ställning inom det internationella humanitära biståndet. Svenska Röda Korset anser att Sverige även fortsättningsvis bör prioritera de humanitära frågorna och vara en ledande och drivande aktör på det humanitärpolitiska området. En sådan ambition saknas tyvärr i den biståndspolitiska plattformen idag.

I och med den nya biståndspolitiska plattformen upphör det dokumentet som sedan 2010 varit vägledande inom det humanitärpolitiska området att gälla, Sveriges policy för det humanitära biståndet 2010-2016 ”Rädda liv och lindra nöd”. Vi känner stor oro inför detta, att de grundläggande principerna för humanitärt bistånd riskerar att urholkas. Samtidigt har behovet av dessa principer aldrig varit större.

Just nu pågår i Syrien troligen den värsta humanitära kris världen skådat sedan andra världskriget. Fler än 2,5 miljoner människor befinner sig på flykt utanför landets gränser och lika många som hela Sveriges befolkning, nio miljoner syrier, är i stort behov av nödhjälp. Trots behoven får humanitära organisationer inte tillträde till alla behövande. Miljoner människor inte bara vägras mat utan även mediciner och söker vård med risk för sina liv. Även situationen i Centralafrikanska Republiken och Sydsudan oroar med hundratusentals människor på flykt och utbredda brott mot den internationella humanitära rätten.

Andra globala utmaningar som påverkar miljoner människor varje år är klimatförändringar, befolkningsökning, höga och fluktuerande mat-, bränsle- och vattenpriser och vattenbrist och miljöförstöring. Alla dessa faktorer sammantaget ökar antalet sårbara människor världen över. Bara de senaste tio åren har antalet personer som drabbats av naturkatastrofer fördubblats. Det är därför glädjande att regeringen tagit till sig bland annat våra synpunkter när det handlar om vikten av förebyggande humanitärt bistånd för att minska risker och öka människors motståndskraft (eller resiliens).

Av den biståndspolitiska plattformen framgår det tydligt att flest liv sparas, färre drabbas hårt och mest pengar sparas vid större humanitära katastrofer och kriser genom riskreducerande och förebyggande insatser som adresserar underliggande orsaker till sårbarhet. Plattformen slår tydligt fast att en samverkan mellan det humanitära biståndet och utvecklingssamarbetet har en utvecklingsfrämjande verkan. Men de avgörande länkarna mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete borde framgå tydligare i styrningen av det svenska biståndet. Särskilt med tanke på att FN:s organ för samordning av humanitärt bistånd (OCHA) i en färsk rapport konstaterat att bara en halv procent av allt internationellt bistånd de senaste tjugo åren gått till att förebygga humanitära kriser och katastrofer.

Biståndsplattformen brister i övrigt på ett par punkter. Den särskilda ställning som Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen intar i det internationella humanitära landskapet saknas helt; rörelsens specifika mandat inom den internationella humanitära rätten, Internationella rödakorskommitténs (ICRC) unika roll som neutral och oberoende aktör inom humanitärt bistånd och skydd samt övervakandet av den humanitära rätten och med lokal närvaro världen över i form av det globala nätverket av nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar. Vi utgår ändå från att Sverige ser vikten av en neutral och oberoende humanitär aktör.

I det humanitära biståndet, i synnerhet i väpnade konflikter och andra våldssituationer, måste vikten av såväl nödhjälp som skydd poängteras. Den biståndspolitiska plattformen talar nu bara om flyktingar och internflyktingar när det gäller skydd. Men skydd handlar likaväl om att myndigheter och andra aktörer respekterar sina skyldigheter gentemot civilbefolkning och alla individers rättigheter för att upprätthålla säkerhet, fysisk integritet och värdighet för människor som drabbats av väpnad konflikt och andra våldssituationer. Skydd gäller även lokal och internationell sjukvårds- och hälsovårdspersonal samt frivilliga i fält, något som inte heller belyses av plattformen. Bara i Syrien har 34 frivilliga ur Syriska Röda halvmånen dödats de senaste tre år.

Vi vill uppmuntra biståndsminister Hillevi Engström att visa att hon tar det humanitära biståndet på allvar genom att stärka den humanitära dimensionen i den biståndspolitiska plattformen, klargöra det viktiga samspelet med utvecklingsbiståndet och genom att ta fram en ny policy för det humanitära biståndet som komplement till den biståndspolitiska plattformen.

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare för Svenska Röda Korset

Eva von Oelreich, ordförande för Svenska Röda Korset

Dela det här:Share on Facebook75Tweet about this on TwitterEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *