Sten Rylanders mångåriga och unika erfarenheter som ambassadör i afrikanska länder kommer inte till sin rätt i boken ”Afrika vänder – En kontinent i förändring”. Det menar Tom Alberts, nationalekonom, som här lyfter några delar av boken.

Sten Rylander har lång erfarenhet av Afrika och har varit ambassadör/Sidachef i flera afrikanska länder under många år. Det var därför med spänning jag läste hans bok ”Afrika vänder – En kontinent i förändring” (Historiska Media 2014). Boken är uppbyggd kring 12 olika teman. Det finns mycket att säga om de olika områden han skriver om men jag ämnar ta upp några övergripande frågor.

För mig som nationalekonom, med lång erfarenhet från både Sydamerika och Afrika känns boken ganska tunn och Rylanders unika erfarenheter kommer inte till sin rätt. Låt mig ta ett exempel. Försäljningen av JAS plan till Sydafrika har kantats av enorma mutskandaler. Han nämner skandalen men utvecklar inte frågan. I referenserna finns inte ens Nils Resares bok ”Mutor, makt och bistånd. JAS och sydafrikaffären” nämnd.  På omslaget till Resares bok finns några ord av  Desmund Tutu från 2009: ”Sverige stödde oss i vår frihetskamp. Ni skulle ha fortsatt att vara våra vänner och hjälpt oss att bli en livskraftig ekonomi i stället för att pressa oss att köpa vapen och flygplan som vi egentligen inte behövde.”

Det finns flera böcker jag tycker han borde ha läst. Förutom den som nämndes ovan saknar jag t.ex. Bengt Nilssons bok ”Sveriges afrikanska krig” som publicerades 2008.

Rylander tar upp frågan om korruption men bland länkarna finns inte en länk till Transparency International. (http://cpi.transparency.org/cpi2013/). Med hans långa erfarenhet från UD och Sida hade jag förvänat mig mer om JAS skadalen och en diskussion om i vilken utsträckning svenska företag har mutat till sig kontrakt. Och hans positiva tolkning ställer jag mig frågande inför: ”Ett kollektivt besök i Afrika i maj 2013 av fem svenska ministrar … sände en kraftfull signal om att samarbetet med det nya framväxande Afrika ges fortsatt hög prioritet”. (s. 143) Svenska företag har lång erfarenhet av att muta till sig kontrakt. Hur skall vi hantera den svåra frågan nämns inte?

Förvisso har Afrika haft en mycket snabb ekonomisk tillväxt under de senaste åren. Men så har skett i hela världen efter Globaliseringen, som fick fart efter socialistländernas sammanbrott. En stor del av Afrikas tillväxt består i en gigantisk plundring av icke förnybara naturreseurser. Den snabbt växande exporten har ofta lett till en övervärdering av den inhemska valutan och därmed svårigheter för bönderna och att utveckla en inhemsk industri, sk Dutch disease – http://en.wikipedia.org/wiki/Dutch_disease Och den snabba urbaniseringen är ett resultat av att bönderna flyr från fattigdomen. Redan 1977 skrev Michael Lipton om detta problem: ”Why Poor People Stay Poor. Urban Bias in World Development”.

Professor Hans Rosling, som inte heller finns omnämnd bland referenserna, har på ett pedagogiskt sätt påvisat det positiva sambandet mellan ekonomisk tillväxt och sociala nyckelvariabler såsom barnadödlighet och förväntad livslängd. På senare år har han i växande utsträckning uppmärkssammat fördelningsfrågor. Positivt är att Rylander tar upp fördelningsproblemen i Afrika.

Upprepade gånger finns det intressanta fakta. T.ex. på s. 138 diskussionen om Kinas investeringar och handel med Afrika. Tyvärr finns oftast inga referenser.

I Epilogen, s. 153 skriver Rylander: ”(Vi) som månar om Afrika och tror på kontinentens framtid. Vi vill gärna se det positiva och helst inte ta till oss negativa faktorer som stör den tillrättalagda bilden.” En fundering, är det kontinenter och länder som vi bör fokusera analysen på? Är det inte människors välfärd som bör stå i centrum? USA har en hög inkomst men analyserar man de sociala variablerna blir bilden mycket negativ t.ex. i jämförelse med Sverige.

Globaliseringen och med den en snabb ekonomisk tillväxt har lett till att den globala fattigdomen har minskat radikalt. Men det finns fortfarande en miljard människor som lever i yttersta armod. De finns inte bara i fattiga länder. Och deras framtidsutsikter är dåliga.

Att år 2014 ca 80 personer har mer inkomster än de fattiga i världen känns i högsta grad oetiskt. Och hur kan man vara positiv till Afrikas tillväxt: ”I många afrikanska länder når tillväxtens fördelar endast de 1 eller 2 procent av befolkningen som utgör den styrande eliten.”? (s. 151)

Tom Alberts

__________________________________________________

Tom Alberts har hållit på med utvecklingsfrågor under årtionden, både som forskare och som ”praktiker”. Här finns Toms artikel i GP (Göteborgsposten) från 6 oktober 2013. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2093077-barnbidrag-en-enkel-vag-till-effektivt-bistand Redan 1982 skrev Tom  en debattartikel i DN ”Vårt bistånds saknar kunskap och långsiktighet”.  http://web.comhem.se/mitate/DN%2020%20July%201982.PDF

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *