Utvärderingar borde fokusera på vad som fungerar, varför och vilka lärdomar som kan dras av det, istället för att bara kontrollera vad det svenska biståndet uppnår. När utvärderingar inte använts till mer än att lista resultat går tillfällen för lärande förlorade. Det skriver tre medarbetare till Indevelop, som i en ny rapport har sammanställt lärdomar från 71 utvärderingar som organisationen genomfört de senaste två åren.

Under de senaste veckorna har frågan om biståndets effekter och bäst sätt att mäta dem åter lyfts av bl. a. Carl Johan von Seth på DNs ledarsida och Göran Hydén i en debattartikel på Biståndsdebatten.se

Frågan om välgrundad information om vilka effekterna är av det internationella utvecklingssamarbetet är viktig och relevant, inte minst för de länder som är mottagare av biståndet. Att kunna påvisa resultat och utvecklingseffekter för sina medborgare är inte minst viktigt i länder med hög fattigdom.

I den pågående debatten ställs det viktiga frågor om resurser, roller och metoder för att utvärdera biståndet. Ofta är dock utgångspunkten ett kontrollsyfte, dvs. att se vad som åstadkommits med svenska skattemedel.  Vi ser att man borde lägga större vikt vid att föra diskussionen närmre genomförandet av biståndet och ställa frågor kring vad fungerar, varför och vad kan vi lära oss. Faktum är att det årligen genomförs mellan 50-80 utvärderingar av Sidafinansierade projekt och program, ibland även större översyner och landsstrategiutvärderingar.

Vi på Indevelop har i en rapport  sammanställt lärdomar av 71 utvärderingar av svenska biståndsinsatser som Indevelop genomfört under de senaste två åren 2011-2013.

Syftet med rapporten är att sammanställa slutsatser och lärdomar med relevans för Sida och dess samarbetsparter för att kunna förbättra styrningen och resultaten av svenskt utvecklingssamarbete.

Det finns mycket att säga om effekter av biståndet och styrningen av det svenska utvecklingssamarbetet. En stor del av det svenska biståndet handlar om att stärka och bygga långsiktig kapacitet av aktörer (individer, organisationer och institutioner) i utvecklingsländer. Syftet är inte enbart att snabbt lösa problem (som ett dela ut myggnät) utan att bygga kapacitet i länderna för att själva lösa utvecklingsproblem. För oss som utvärderar biståndet så blir därför utvärdering av måluppfyllelse en stor utmaning när vi tittar på tidsbegränsade program där de långsiktiga effekterna är svåra att se förrän efter programmets slut. Lika viktigt som att fråga vilka resultat som uppnåtts så bör man fråga sig hur individer och organisationer kan genomföra insatserna på ett mer effektivt sätt och om de arbetar med rätt saker, inte bara om de gör saker rätt.

En viktig slutsats från vår sammanställning är att utvärderingar upplevs som meningsfulla när utgångspunkten är att utvärderingsprocessen ses som ett tillfälle att lära och reflektera. Många gånger så har de genomförande organisationerna en bra bild över vilka resultat man uppnått eller inte uppnått, även om man inte alltid är bra på att kommunicera detta. Däremot ser vi att det ofta finns svagheter både inom genomförande organisationer och hos biståndsgivare när det kommer till att reflektera över vad som fungerar och vad som inte fungerar och hur man kan göra saker annorlunda för att nå uppsatta mål.

Det är viktigt att se både nyttan och begränsningen med utvärderingar. Att inte se utvärderingar som något mer än ett verktyg att enbart lista mätbara resultat av biståndsinsatser ser vi dock som ett missat tillfälle till lärande. Utvärderingar kan ge välgrundad och oberoende information om verksamheten och kan tillsammans med andra former av information (inte minst viktig är här organisationernas egen uppföljning) ge en bild av utvecklingen i de komplexa sammanhang där biståndet ofta genomförs.

För att undvika att utvärderingar samlar damm i bokhyllor så bör en organisationskultur uppmuntras där utvärderingar tillsammans med organisationernas rapportering och uppföljning av insatser bli underlag för en kritisk reflektion kring uppnådda eller brist på uppnådda resultat och vad man kan lära sig av detta. Om den används rätt så ser vi här en roll för den programnära utvärderingen.

Anna Liljelund Hedqvist

Jessica Rothman

Ian Christoplos

Indevelop

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *