Att bekämpa fattigdomens sjukdomar är att bekämpa fattigdomen. I dag insjuknar och dör människor i världens fattigaste länder främst i sjukdomar som malaria, tuberkulos, hiv, luftvägsinfektioner och diarrésjukdomar. Det minskande stödet till forskning om global hälsa är därför oacceptabelt, skriver Gunilla Källenius och Olle Stendahl.

I en undersökning från 2015 där personer i nio länder söder om Sahara fick prioritera de viktigaste utvecklingsfrågorna hamnade hälsa i topp. Sjukdom innebär för en människa som lever i fattigdom att inte kunna försörja sig, att tvingas skuldsätta sig för att betala för medicin och vård, och att barnen inte kan gå i skola. Fattigdom ökar risken för sjukdom och sjukdom leder i många fall till fattigdom. Att förhindra sjukdom är därför ett av de mest kostnadseffektiva sätten att motverka fattigdom, och att bidra till utvecklingen i fattiga länder.

Mål 3 i Agenda 2030 handlar om hälsa och välbefinnande, och i målet ingår bland annat att utrota hiv och aids, tuberkulos, malaria och de försummade tropiska sjukdomarna. För att lyckas utrota dessa sjukdomar krävs stora satsningar. Inte minst behövs forskning för att utveckla nya redskap i form av diagnostikverktyg, läkemedel och vacciner, och nya metoder för att leverera dem. Att antalet malariarelaterade dödsfall mer än halverats de senaste åren, till följd av bättre behandling och förebyggande åtgärder, visar att ny kunskap hjälper.

I det här arbetet behövs de svenska forskarna. Svensk forskning har framgångsrikt ökat kunskapen om sjukdomar i fattiga länder, och Sverige har genom biståndsmyndigheten Sida under många år varit den huvudsakliga finansiären av svensk forskning om fattigdomens sjukdomar.

Öka anslagen till forskning om global hälsa

Från att biståndet till utvecklingsforskning under lång tid utgjorde runt 10 procent av Sidas totala budget har andelen gradvis sjunkit under det senaste decenniet och ligger nu på cirka 5 procent (Fig. 1). Detta har påverkat även svensk utvecklingsforskning. Särskilt har det märkts efter år 2011 då Sidas stöd till svensk utvecklingsforskning fördes över till Vetenskapsrådet.

Fig 1.  Biståndet till utvecklingsforskning (svensk utvecklingsforskning och forskningsprojekt i samarbetsländer) som andel av Sidas totala budget över tid.
Källa: Sida

Innan anslaget fördes över till Vetenskapsrådet tillkom särskilda satsningar på den svenska forskningen varav den största enskilda satsningen var stöd till forskning om hiv och aids – en satsning som haft och fortfarande har stor betydelse för bekämpningen av hiv, aids och relaterade sjukdomar. Satsningen gjorde dessutom Sverige till en framstående forskningsnation inom området.

I dag görs inga sådana särskilda satsningar och anslaget till svensk utvecklingsforskning fortsätter att minska, liksom medlen till hälsoforskning.

Att stödet till svensk utvecklingsforskning fördes över till Vetenskapsrådet har även inneburit att betydligt färre forskare får anslag för forskning om global hälsa. Tidigare stödde Sida i snitt drygt 20 forskare per år, men förra året fick endast 6 forskare sina ansökningar beviljade. Samtidigt har de beviljade summorna ökat, särskilt för forskare som har haft anslag från Vetenskapsrådet tidigare.

Antalet ansökningar om medel till utvecklingsforskning som beviljas av Vetenskapsrådet är överhuvudtaget lägre än vad som var fallet när ansökningarna administrerades av Sida. År 2013 bedömdes exempelvis 28 ansökningar ha hög relevans för ämnesområdet global hälsa, men endast 16 av dessa fick anslag. Det betyder att drygt 40 procent av ansökningarna med hög kvalitet och relevans inte beviljades.

Satsa på långsiktighet

Utvecklingen för den svenska forskningen om globala hälsofrågor ser alltmer oroväckande ut. Anslagen har minskat över tid. I samband med överföringen av stödet till svensk utvecklingsforskning till Vetenskapsrådet mer än halverades antalet forskare som får stöd varje år.

Det har redan tidigare varit svårt för yngre forskare att få stöd, och de som lyckas får klara sig med kortsiktiga anslag som, trots att de ökat i storlek, fortfarande är för små för långsiktiga, framåtblickande projekt. En långsiktig satsning på finansiering av långsiktiga projekt och rekrytering av unga forskare är en förutsättning för att möta utmaningarna inom global hälsa, där infektionssjukdomarna utgör en avgörande del.

Vi lever i en tid då epidemierna ökar. Ebola-epidemin visade hur viktigt det är med framförhållning för att ha diagnostik och läkemedel i beredskap när det gäller. Därför behöver vi svensk kompetens. Vi behöver vara beredda att med egna resurser möta framtiden, och bidra till att uppfylla målen om att utrota de stora epidemierna till år 2030. 

Gunilla Källenius
Olle Stendahl

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *