Kvalité bygger på delaktighet, tillit och variation - inte kontrollsystem och detaljredovisning. För att klara Post-2015 måste biståndet reformeras och anpassas till ständigt föränderliga utmaningar. Utvärderingar av utvärderingarna är kanske inte den bästa vägen framåt i detta arbete, menar Klas Palm, konsult och forskare vid Mittuniversitetet

Utveckling av kvalité har många gånger handlat om att hitta bra system för att se och åtgärda fel. Det har handlat om att glädjas åt att upptäcka att det här kan vi göra bättre. Kvalité har alltid handlat om att låta de som arbetar närmast produktionen vara de som leder kvalitetsutvecklingen. Chefens uppgift är att se till att de som står i frontlinjen får det utrymmet. Kvalité byggs inte på kontrollsystem och detaljredovisning.  Ett tag har man inom kvalitetsområdet tänkt att kvalité står i direkt omvänd proportion till variation.  Ju mindre variation, ju mer kvalité. Men under senare år har man insett att så är det kanske om man arbetar med att tillverka bilar men inte nödvändigtvis när det handlar om tjänsteprocesser, då är det kanske till och med tvärt om. Att kvalité skapas av variation.

Sedan sekelskiftet har jag arbetat som konsult inom biståndssvängen. Sen några år tillbaka forskar jag också på kvalité inom organisationer. Det brukar plinga till i min dator när Sida vill handla upp någon spännande konsulttjänst. Häromdagen sade det pling och på dataskärmen dök det upp en inbjudan till en upphandling av utvärderingskonsult. Aha, spännande, tänkte jag. Det som skulle utvärderas var… utvärderingar!  Sidas ramavtal med en utvärderingsfirma skulle utvärderas. Kanske bra, men det upplevdes som lite lustigt. Kan man ta det ett steg till tänkte jag, att utvärdera utvärderingen av dessa utvärderingar? Någonstans infann sig en känsla av att det har gått för långt. Jag kan inte låta bli att fundera över om detta är vägen till bättre kvalité i biståndet.

I september förra året var jag var på en forskarkonferens i Polen.  Dit hade forskare från hela världen rest för att tala om vad som är bra kvalité och hur man arbetar för att uppnå kvalité både inom varu- och tjänsteproducerande organisationer. Vi samlades i universitetets aula för att lyssna på inledningsanförandet. Talet handlade om problemet med att kvalitetsarbete idag i allt för många fall handlar om detaljstyrning av processer och överdrivna kontrollsystem. Talaren menade att många tror att kvalité uppnår vi genom kontroll och detaljerade processystem. Han sa att vi som arbetar med och forskar på kvalité vet att det inte är så.

Men hur är det då undrar man naturligtvis. Hur uppnår man kvalité i så komplexa sammanhang som internationellt utvecklingssamarbete? Kanske det svåraste sammanhang man över huvud taget kan arbeta i.

Genom många långa års utveckling av kvalitetsarbete, med början på 30-talet i USA, vidareutvecklat i Japan under efterkrigstiden, förfinat och exporterat över hela världen som Kaizen, Total Quality Management, Lean och diverse ISO-standarder bygger kvalitetsarbete på några enkla grundprinciper. Kanske att dessa grundprinciper även kan gälla för det internationella utvecklingssamarbetet?

Först ut av grundprinciperna är att alltid sätta målgruppen i centrum. Att alltid utgå från målgruppens behov och åsikter. Att lyfta in målgruppens åsikter och låta de vara delaktiga i utvecklingsprocesserna av verksamheten. I linje med det ligger den andra principen; tanken om delaktighet. Målgruppen och de som finns längst ut i kedjan av förädlingsprocessen, (av de svenska skattepengarna) måste vara delaktiga i verksamhetsutvecklingsprocesserna. De som arbetar i frontlinjen, närmast målgrupperna vet kanske bäst hur biståndet skall utvecklas. Chefernas roll är att skapa system som lyssnar på slutmålgrupper och de som arbetar närmast målgrupperna.  Den tredje principen är att dessa grupper skall känna att det finns ett utrymme att ständigt arbeta med förbättringar, att man blir uppmuntrad att hitta utvecklingspotential att bygga på och fel att rätta till. (Ibland är vi inom biståndet så fokuserade på att se problem så att vi missar styrkor vi kan bygga på.) Den fjärde principen är att kvalité bygger på både ständiga små förbättringar och stora utvecklingssteg. De stora utvecklingsstegen bygger på innovativa idéer som kräver experimenterande, tillåtelse att göra fel och som växer fram ur den bördiga mylla som utgörs av mångfald och variation.  Uniformitetsagendan kan likt ogräsmedel ta död på alla primöra innovationer som försöker slå rot.

Biståndets former och hantering behöver reformeras, utvecklas och anpassas till den nya värld vi lever i. Det enda som är konstant är den ständiga förändringen. Därför behöver vi kvaliténs grunder: delaktighet, tillit och variation för att bygga ett flexibelt system. Då är vi rustade för Post-2015.

Klas Palm

Konsult Palm Quality Management AB

Doktorand i Kvalitetsteknik vid Mittuniversitetet

Dela det här:

Se alla debattartiklar av artikelns debattörer:

Se alla debattartiklar inom samma ämnen: Utvärdering

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *