Idag inleds avgörande förhandlingar om FN:s 20-årsstrategi för hållbara städer. Något som borde vara högsta prioritet för nya Bostadsministern, Miljömiljöministern och Ministern för internationellt utvecklingssamarbete. En global agenda för stadsutveckling är vår tids ödesfråga, då den spelar en avgörande roll för genomförandet av både klimatavtalet och Agenda 2030. Men den erbjuder även enorma möjligheter för företagen, lokalpolitiken och medborgare, skriver tankesmedjan Global Utmaning.

Genom Agenda 2030 har FN:s medlemsstater åtagit sig att genomföra och följa upp sjutton konkreta mål för en hållbar utveckling samtidigt som man på klimatkonferensen COP21 ingått ett nytt globalt klimatavtal med målet att hålla jordens uppvärmning väl under 2 grader. Trots ett historiskt mål om hållbar stadsutveckling (SDG 11) och att Sverige satt genomförandet av agendan högt på dagordningen saknas engagemang för nästa viktiga toppmöte i FN, ”Habitat III”, konferensen för boende och hållbar stadsutveckling, som äger rum i Ecuador i oktober.

FN:s Generalsekreterare Ban Ki-moon menar att Agenda 2030 och COP21 utgör vår sista chans att undvika klimatförändringarnas värsta konsekvenser men samtidigt den historiskt bästa möjligheten att utrota fattigdomen. Mot bakgrund av att 70% av världens energianvändning och 70% av BNP genereras i de snabbt växande städerna kommer genomförandet av agendorna att stå och falla med stadsutvecklingen. Det är alltså i första hand i städerna som fattigdomen kan bekämpas och klimatet räddas.

Möjligheter och utmaningar

Habitat III ska klargöra hur städer konkret kan bidra till hur klimat- och utvecklingsmålen omsätts i praktiken. För att det arbetet ska få genomslag måste det inte bara genomföras utan även finansieras i våra städer. Detta gäller inte minst i Sverige där det kommunala självstyret är starkt och näringslivet spelar en viktig roll inom välfärdssektorn.

Städerna kommer att spela en allt mer avgörande roll då över 70% av jordens befolkning kommer att vara urban inom den kommande 20-årsperioden. Det betyder att lika mycket stad ska byggas under en knapp generation som hittills byggts under mänsklighetens hela historia. Redan idag lever 1/7 av jordens människor i slum och även i Europa bor allt fler i segregerade områden där försörjningsmöjligheter, säkerhet, hälsa och utbildning är satt på undantag.
Utmaningarna för en hållbar utveckling är därmed enorma – för centralregeringar såväl som för lokala beslutsfattare. Det är samtidigt i städerna som möjligheterna finns och utmaningar kan tacklas, genom smarta transportlösningar och energisystem, och där jobb och samhällsservice kan växa. När det kommer till fattigdomsbekämpning och klimatarbete är våra nordiska städer världsledande.

Ansvariga ministrar måste agera

Vi uppmanar därför de tre ansvariga ministrarna att prioritera urbanutvecklingen för viktiga framsteg såväl lokalt som globalt. Ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, Isabella Lövin, borde rikta mer av biståndet till konkreta klimatsmarta stadsutvecklingsprojekt. Plattformar finns, både i form av SymbioCity och Mistra Urban Futures modell för ”co-production”, av konkreta handlingsplaner byggda på både forskning och praktik i berörd stad.

Miljömiljöminister Karolina Skog borde utveckla stadsmiljöavtalen och låta dem omfatta mer av långsiktig innovation för urbana persontransporter i stället för standardlösningar. Staten måste våga pröva ny teknik som ingen enskild kommun ensam kan ta utvecklingsansvaret för.

Bostadsministern Peter Eriksson bör upphandla nya koncept på trähus tillsammans med kommunerna. Små moduler som flexibelt kan monteras till smålägenheter i flerbostadshus och radhus för olika hushålls behov. Bostadsministern bör dessutom, tillsammans med några kommuner, forma pilotprojekt som bygger stad i stället för enbart bostäder.
Trots att Sverige är ett litet land med små städer, väger vår röst tungt i dessa sammanhang. Många av våra företag är världsledande när det gäller att ta fram effektiva, hållbara och smarta lösningar som underbygger en modern välfärd. Svenska modeller för styrning, samhällsbyggande och innovation är värdefulla exportvaror och används även flitigt som framgångsexempel i utvecklingssammanhang globalt.

Sverige måste därför ta tillfället i akt under det kommande FN-toppmötet att föra fram svenska synpunkter samt dela med sig av svenska erfarenheter och kunnande. Därmed kan Sverige bidra till att skapa ytterligare exportmarknader för näringslivet samtidigt som det gynnar en hållbar global utveckling. Ett 50-tal organisationer, företag, universitet och kommuner har tillsammans med berörda myndigheter redan börjat samordna ett svenskt deltagande vid Habitat III. Vi hoppas att Regeringen nu aktivt kommer att delta och lyfta fram de nya möjligheter som urbaniseringen skapar, både på hemmaplan och globalt.

Inga Björk Klevby, senior rådgivare på Global Utmaning och tidigare vicechef på UN-Habitat
Carl-Johan Engström, senior rådgivare på Global Utmaning och professor emeritus på KTH
Johan Hassel, VD på Global Utmaning
Elin Andersdotter Fabre, projektledare för hållbara städer på Global Utmaning

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *