Det är uppenbart att det är politiska skäl bakom Sidas förslag till nedläggning av det bilaterala biståndet till Colombia, Bolivia och Guatemala. Det menar Jocke Nyberg, fristående utvärderingskonsult

De skäl som Sidas generaldirektör och styrelse anger för att ”peka på möjligheten” att lägga ner det bilaterala biståndet till Colombia, Bolivia och Guatemala låtsas bygga på fakta och kriterier men är endast politiskt styrda. Det är uppenbart när man granskar skrivningarnas relation till gällande kriterier och budgetstrukturer.

Argumentet om kostnadseffektivitet: Det finns många sätt att mäta kostnadseffektivitet på. De flesta handlar om relationen kostnad-resultat. Men trots att just resultat är regeringens största krav på Sida – biståndsministerns paradgren –  så väljer Sidas generaldirektör ett helt annat mått: antalet utbetalade biståndskronor per förvaltningskrona. Det framgår både av Sidas budgetunderlag, hennes artikel i SvD och av Statskontorets nya rapport om ramavtalssystemet.

I terms of reference för Sida-beställda/ beordrade utvärderingar av partners program och projekt är kostnadseffektvitet nästan alltid en relation mellan insatsens kostnader och insatsens resultat.  Just nu stångar sig till exempel svenska enskilda organisationer sina pannor blodiga för att uppfylla Sidas krav på att mäta kostnaden för informationsinsatsers måluppfyllelse, till exempel utvecklingen av målgruppens kunskaper om ett tema, land eller Sveriges bistånd. Dessa projekt, förmedlade av bl a Forum Syd, är små i pengar räknat. OBS Det är Sidas instruktion att kostnadseffektivitet skall mätas på detta sätt för denna budgetpost.

Vad Sidas ledning alltså gör är att separera insatser för fattigdomsbekämpning från insatser för demokrati och mänskliga rättigheter.  Detta synsätt stämmer inte ens med Sidas egen definition av fattigdom,  nämligen frånvaron av möjligheten att påverka sin situation.

Argumentet om koncentration och frigörande av resurser till fattiga länder: Även här är Charlotte Petri Gornitzskas inkonsekvent. Förutom det självklara att det är sociala och ekonomiska klyftor som hotar världens stabilitet undviker hon och styrelsen att nämna de andra omfattande Sida-hanterade resurser som går medelinkomstländer. Detta bistånd ligger på andra budgetposter: ”Reformsamarbete i Östeuropa”, ”Selektivt samarbete”, ”Demokrati och mänskliga rättigheter i alternativa former”, ”Regionalt utvecklingssamarbete”, för att nämna några. (Källa: Tabell 2 i Sidas årsredovisning 2012, nyss publicerad),

Vad Sidas ledning alltså gör är att separera insatser för fattigdomsbekämpning från insatser för demokrati och mänskliga rättigheter.  Detta synsätt stämmer inte ens med Sidas egen definition av fattigdom,  nämligen frånvaron av möjligheten att påverka sin situation.

Återigen en inkonsekvens i argumentationen.

Till sist något om resultat: Latinamerikabiståndet har sedan det inleddes på 1970-talet präglats av innovation, engagemang och viktiga resultat. Några exempel:

  • Tack vare svenskt bistånd kunde Brasiliens Lula Ignacio da Silva lämna fängelset på 1970-talet och fortsätta sitt fackliga arbete som var grunden till hans politiska karriär krönt med åtta år som president då han framgångsrikt bekämpade fattigdomen. Sidas GD har tjänstemän i sin närhet som kan berätta hur det gick till.
  • Svenskt bistånd kombinerat med diplomatiskt fotarbete bidrog till att fredsförhandlingar kom igång cirka 1990 i El Salvador och Guatemala och gjorde slut på två interna väpnade konflikter som orsakat miljoner intern- och externflyktingar och grova MR-övergrepp. Både i och utanför Sida-huset finns verifieringskällor.
  • Svenskt bistånd hade stor betydelse för segern för nej-sidan i folkomröstningen 1988 då chilenarna stoppade diktatorn Pinochets fortsatta maktinnehav. Verifieringskällor finns utanför Sida-huset.
  • Ett färskare exempel: Tack vare svenskt bistånd skrev 300 000 fattiga mayakvinnor in sig i Guatemalas röstlängd 2011. Den ökade med 21 procent och valdeltagandet med lika mycket.  Verifiering kan göras genom kontakter med Guatemalas valmyndighet.

Dessa resultat, på samhällelig impact-nivå, var effektiva i relation till sina kostnader. De inträffade innan New Public Management-teorin slog igenom med dess formel biståndsanslaget + förvaltningskostnad = effektivitet och andra märkligheter som Sida nu tillämpar.

I den nya versionen av Sida at Work – en handbok för insatshantering – står det till exempel att Sidas personal inte skall göra någon uppföljning (”monitoring”) i fält, utan istället säkerställa att partners kvalitetssäkrar bland annat resultatuppföljning. Så är också Sidas nya monstruösa projekthanteringssystem utformat, föga kontakt med verkligheten (till exempel med målgrupperna) utan biståndschefer och handläggare skall sitta på sin kammare och bocka av rutor i Excelark.  Är det därför effektivitetsmåttet är antalet utbetalade biståndskronor per förvaltningskrona?

Jocke Nyberg

Fristående utvärderare

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *