Isabella Lövin har fått en ny titel. Istället för en biståndsminister har Sverige nu en minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. Titeln öppnar för nya möjligheter, skriver Mattias Goldmann, vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores, som här i ett öppet brev levererar fem utmaningar till ministern.

Hej Isabella och grattis till din nya titel, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat! Det öppnar för nya möjligheter och vi vill i positiv anda leverera fem konkreta utmaningar till dig.

  1. Klimatsäkra utvecklingssamarbetet. Den senaste tiden har biståndet kommit en bra bit på vägen mot klimatsäkring. Elektrifiering av landsbygden i Afrika är till exempel förnybar, och stödet till fossilenergin fasas ut. Men andra delar av vårt internationella samarbete har inte kommit lika långt, och fångas dåligt upp av de svenska klimatmålen eftersom de ju inte mäter vad vi gör utomlands. Isabella, var den drivande kraften i att klimatsäkra allt svenskt utvecklingssamarbete, oavsett organisationsform.
  1. Visa världen vägen. Många länder vänder sig till Sverige för ledning i omställningsarbetet, vilket inte minst visade sig på klimatmötet i Paris då vi lanserade ”Fossil independent transport sector – Sweden leading the way”. Detta mål, som sju av åtta riksdagspartier står bakom, är av global relevans eftersom nästan alla länder bland sina klimatlöften har en omställning från fossilt till förnybart, med fokus på transportsektorn. Som ett litet land är denna typ av ledarskap vår chans att göra klimatsatsningar som får betydelse långt bortom våra egna utsläppsminskningar. Isabella, ta initiativ till en global ”helpdesk” för att avveckla beroendet av fossila drivmedel i transportsektorn. Här kan de svenska erfarenheterna av att byta till förnybara drivmedel, effektivisera fordonen och byta transportmedel komma till internationell nytta.
  1. Ta kommandot i EU. EU:s mål på 30 % minskad klimatpåverkan till år 2030 har ännu inte fördelats mellan medlemsstaterna och det finns en oro centralt inom EU att många medlemsstater skulle värna sig emot alltför tydligt styrande i frågan. Sverige kan och bör, kanske tillsammans med Österrike under dess nyvalda gröne president, vara ett land som bryter dödläget genom att frivilligt ta på sig en större utsläppsminskning än vad EU skulle komma att begära, och ett snabbare genomförande. Detta bör ske som en direkt uppföljning av Miljömålsberedningens slutbetänkande, i vilket det finns en tillräckligt bred parlamentarisk enighet bakom klimatmålen för att regeringen ska kunna agera snabbt. Isabella, som tidigare EU-parlamentariker har du en insyn och ett nätverk som ger särskilt goda möjligheter att presentera och förankra ett fördelningsförslag för utsläppsminskningarna i unionen, som också offentliggör Sveriges individuella klimatåtagande gentemot FN och nästa klimattoppmöte, COP22.
  1. Fyll Fossilfritt Sverige med innehåll. Initiativet ”Fossilfritt Sverige” lanserades med pompa och ståt på klimatmötet i Paris som en del i att markera svenskt ledarskap i klimatfrågan. Initiativet har nu över 150 undertecknare (däribland Fores och 2030-sekretariatet för en fossiloberoende fordonsflotta med ungefär 50 partners) men har ännu inte fått något egentligt innehåll. Varje aktör som har något enda litet klimatåtagande kan vara med och stråla sig i initiativets glans, oavsett hur hög – och kanske stigande – dess totala klimatpåverkan är. Detta behöver förstås styras upp innan det i grunden berömvärda initiativet tappar styrfart eller rentav anklagas för greenwash; att inte vara så radikalt och långtgående som det kan verka vid en första anblick. Fossilfritt Sverige bör få delad vårdnad av ministern för internationellt utvecklingssamarbete och miljöministern. Isabella Lövin och Karolina Skog bör besluta om konkreta åtaganden för initiativet; verkliga utsläppsminskningar och en paroll fylld med innehåll.
  1. Global utveckling för alla. Väl så viktigt för den långsiktigt hållbara utvecklingen som klimatmötet i Paris var att vi i höstas enades om 17 globala mål för hållbar utveckling, som också går under namnet 2030-agendan. Målen omfattar alla sektorer av samhället, alla människor och alla länder. Men när Stefan Löfven undertecknade avtalet lyfte han direkt fram att Sverige prioriterar arbete med vattenrening i utvecklingsländer. Det är en beklaglig begränsning som går stick i stäv med hur målen är tänkta att användas, och som minskar värdet av den medborgardialog som civilminister Ardalan Shekarabi är tänkt att ta initiativ till. Isabella, klargör att vi inte har den snäva prioritering som Löfven så olyckligt angav. Utnyttja 2030-målen för den breda samhällsdiskussion som utvecklingsfrågorna skulle må så väl av.

Vi vet att du har andra utmaningar på ditt bord också; du ska leda ett parti och du ska emellanåt träda in som vice statsminister. Men kan du leverera på dessa fem utmaningar är mycket vunnet. Lycka till – vi ser fram emot samarbetet!

Mattias Goldmann

Dela det här:

En kommentar till Fem utmaningar – fem möjligheter för dig, Isabella!

  • Tack Mattias för en vältajmad passning till vår nyaste minister, som också har de långsiktigt viktigaste frågorna på sitt bord. Sveriges regering tar ett intressant grepp med att lägga ihop dessa två frågor i samma portfölj, där de borde varit de senaste tio åren.

    De globala utvecklingsmålen handlar inte längre om bistånd. Eller, jo, till viss del. Men på en arena där synsättet de senaste femtio åren varit att “de” behöver komma ikapp “oss” väntar en helt ny typ av utmaningar. För att nå SDGs behöver omställningen gå mycket snabbare i vår del av världen.

    Biståndet behöver rättas in i den nya globala logiken. En närmare operationell knytning mellan utvecklingsfrågor och klimatfrågor påbörjades under förra regeringen. Nu kan de förhoppningsvis hanteras samlat även på den politiska nivån.

    Visst bör Sverige visa ledarskap i omställningen till ett hållbart samhälle och på några områden har vi kommit en bra bit på väg. Men låt oss inte lura oss själva om vilken del av världen som har lett planeten till avgrundens rand. Vem vet. Kanske har “vi” nåt att lära av “dem”?