Investeringar i förbättrad djurhälsa bidrar på flera sätt till genomförandet av Agenda 2030. Det visar en ny rapport från Expertgruppen för biståndsanalys (EBA). Förbättrad djurhälsa ger fattiga djurhållare ökad produktion och avkastning, och minskar dessutom spridningen av infektionssjukdomar och multiresistenta bakterier. Sverige har unik erfarenhet av organiserat djurhälsoarbete – dessa erfarenheter bör användas i det internationella utvecklingssamarbetet, skriver rapportförfattarna.

750 miljoner av världens extremt fattiga – majoriteten av dem kvinnor – får idag sin huvudsakliga försörjning från djurhållning. Djurhållningen är ofta lågproduktiv på grund av otillräcklig utfodring och kroniska sjukdomar hos djuren. Eftersom dessa djur dessutom riskerar att drabbas av akuta smittsamma sjukdomar är insatser för att förbättra djurhälsan ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom hos denna stora och ofta politiskt marginaliserade grupp småjordbrukare. Dessutom skulle en förbättrad djurhälsa öka tillgången på högvärdigt protein och livsnödvändiga näringsämnen – något som är särskilt viktigt för kvinnor i reproduktiv ålder och små barn.

Förutom att förbättrad djurhälsa bidrar till att uppnå de Globala målen om utrotad fattigdom och avskaffad hunger medför den också en förbättrad folkhälsa. Många av djurens infektionssjukdomar riskerar inte bara deras liv och hälsa utan kan också överföras till människor och sedan spridas vidare. Ett känt exempel på detta är influensaepidemierna som regelbundet drabbar världen och som har sitt ursprung i de djur- och befolkningstäta områdena i Östasien. En annan djurhälsoaspekt med direkt koppling till folkhälsan är den oroväckande spridningen av bakterier som utvecklat resistens mot antibiotika – något som en ineffektiv och ansvarslös medicinanvändning inom delar av den globala djurhållningen har bidragit till.

Sverige kan spela en viktig roll

I en ny EBA-rapport, Animal health in development – its role for poverty reduction and human welfare, understryker vi betydelsen av tillförlitliga djurhälsosystem för en hållbar djurhållning i låginkomstländer. Vi gör en analys av den rådande situationen med särskilt fokus på Afrika söder om Sahara och ger rekommendationer om prioriteringar och strategier för djurhälsoåtgärder. En av rapportens viktigaste slutsatser är att Sverige, med sin internationellt unika erfarenhet av organiserat djurhälsoarbete, har potential att bidra inom flera områden i det internationella arbetet för bättre djurhälsa. Sida kan spela en viktig roll i samarbete med andra internationella och nationella aktörer, inklusive svenska universitet och myndigheter.

Som nämnts ovan utgör investeringar i hållbara djurhälsosystem en möjlighet för låginkomstländer att närma sig flera av de Globala målen för hållbar utveckling. Detta kan tydligare illustreras med följande:

– Friska djur är mer produktiva än sjuka, och produktionen utsätts för mindre variationer. Detta ger den enskilde lantbrukaren högre och mer stabil avkastning (mål 1 och 8). Det innebär också ett mer effektivt utnyttjande av naturresurser och minskade utsläpp av växthusgaser per producerad enhet av mjölk, ägg och kött (mål 13 och 15).

– Friska djur medför ökad tillgång på livsmedel av animaliskt ursprung; en viktig källa till essentiella mikronäringsämnen (mål 2 och 3).

– Friska djur överför inte infektioner till människor och behöver inte antibiotika (mål 3).

– Genusmedvetna djurhälsoinsatser kan ha viktiga effekter vad gäller kvinnors egenmakt, eftersom kvinnor i många delar av världen är direkt ansvariga för hushållens djurhållning (mål 5).

Hinder att övervinna

Investeringar i djurhälsosystem i låginkomstländer har alltså stor potential att förbättra välfärden hos fattiga djurhållare. Även i regeringens nya policyramverk för utvecklingssamarbetet framhålls att initiativ som rör förbättrad djurhälsa och djurproduktion kan bidra till effektivare resursutnyttjande, positiva folkhälsoeffekter och ökade exportmöjligheter för låginkomstländer. Men det finns många hinder på vägen. Vi rekommenderar därför tre områden som svenskt bistånd bör fokusera på och bidra med ökade investeringar till:

1) Bedömning av djurhälsoinsatsers effektivitet. Det finns ett stort behov av insamling och analys av data för att bedöma kostnaderna för djursjukdomar och bekämpningen av dem. Målet är att utveckla verktyg för att analysera hur effektiva olika typer av djurhälsoinsatser är. Sverige har en enastående position inom övervakning, förebyggande och kontroll av djursjukdomar. Dessa erfarenheter bör användas i det internationella samarbetet.

2) Offentlig-privata partnerskap. ”Att förebygga är bättre än att bota” är en grundprincip när det gäller hälsofrågor. Sverige kan ses som en förebild där samarbeten mellan myndigheter, forskare och lantbruksföretag har bidragit till att vi inom djurhållningen har en unikt låg användning av antibiotika kombinerad med hög produktivitet och god djurhälsa. På den internationella arenan bör svensk expertis bidra mer till organisationer som arbetar med att främja hållbara djurhälsosystem. För att göra detta behövs politisk vilja från svensk sida.

3) Kapacitetsutveckling i låginkomstländer. Sverige har under årens lopp utvecklat en avancerad utbildnings- och träningskapacitet inom området djurhälsa och djurproduktion. Aktiviteterna riktas både till praktiker och forskare/lärare, inte minst från låginkomstländer i Afrika och Asien. Stöd till utbildningsinsatser och forskningsinstitutioner har långsiktigt bestående effekter och bör förstärkas.

När vi nu arbetar mot de gemensamma Globala målen framhålls att ingen ska bli ”left behind”. Investeringar i förbättrad djurhälsa är viktigt för att detta inte ska drabba de 750 miljoner fattiga och marginaliserade djurhållarna i världen.

Ulf Magnusson, Jonathan Rushton & Arvid Uggla

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *