Nu när Burma öppnas upp för omvärlden blundar researrangörer, media och turisterna själva för baksidorna av det toppstyrda landets socialt och ekologiskt ohållbara turistnäring. På sikt kan turism spela en viktig roll för Burmas ekonomiska utveckling, men turister bör avstå från att resa till Burma tills det mänskliga rättigheter respekteras och en verkligt civil, demokratisk regering styr i parlamentet. Det skriver Angelika Kahlos, S-Studenternas Burmautskott.

Den första snön över Sverige har redan fallit och den lediga, spontana sommaren är blott ett minne, långt ifrån de flestas gråa, inrutade vardag. Då dyker resebolagens reklamfilmer och -affischer upp som påminnelser om var och ens möjlighet att fly vintern, för lata dagar på en solig strand långt borta. I media har Burma utsetts till ett nytt, trendigt resmål och analytiker spår att landet kommer att bjuda på hård konkurrens till sin populära granne, Thailand, om turisternas pengar i framtiden. Men är det verkligen okej nu att turista i den forna militärdiktaturen?

Många är de svenska resebolag och dags- och kvällstidningar som under senare tid har hajpat Burma som ett fräscht alternativ till de traditionella turistresorterna. Burma beskrivs som en av få ”orörda pärlor” i världen och dess kultur och människor porträtteras inte sällan som ”exotiska”, på ett ”kittlande”, ”spännande” sätt. Ofta redogörs Burmas politiska historia och nuvarande situation för i ett fåtal, mer svepande meningar. Det påstås att tiden då Burma styrdes av en militärregim nu är förbi, och att demokratin istället har gjort intåg i landet. Som bevis på det senare lyfts ofta att flera hundra politiska samvetsfångar redan har frigivits, och att fler frisläppanden är att vänta.

Men för Burmas demokratirörelse, som alltid funnits både i landet och i exil, även under åren då landet styrdes av en militärregim, har inte mycket förändrats på djupet. Även om enskilda personer, som de nu frisläppta politiska fångarna, har gynnats av de senare årens politiska reformer, så finns det skäl att utifrån ett större, strukturellt perspektiv ställa sig kritisk till omvärldens acceptans av Burmas nuvarande styre och intressen i landet.

För samtidigt som vissa politiska samvetsfångar frisläpps så arresteras andra demokratiaktivister och nya namn skrivs ständigt upp på den så kallade ”svarta listan” över eftersökta dissidenter. Landet är fortfarande toppstyrt av ett odemokratiskt tillsatt parlament som till största delen består av militärer och ex-militärer. Det går knappt att resa som turist till Burma utan att stötta dessa militärer, eftersom de – och deras underhuggare bland de rika affärsmännen och -kvinnorna – äger hotell, restauranger, köpcentrum och transportmedel, som inrikesflyg, bland mycket annat. Omtanke om såväl miljön som den civila befolkningen får stå åt sidan när så kallade ”utvecklingsprojekt” bereds plats: bland annat satsningar på att öka turismen till Burma.  Människor tvångsförflyttas från sin jord, som beslagtas, när militären letar land att utnyttja för diverse projekt, vars vinster sällan kommer de vanliga människorna till del. När Burma nu rustar för en framtida turistboom måste också nya byggnader byggas och infrastrukturen förbättras snabbt. Detta leder till tvångsarbete, och även barn tvingas arbeta, på landets matserveringar och byggarbetsplatser. I Rangoon har jag själv, under mina arbetsresor, sett minderåriga barn klättra barnfota eller i tunna sandaler på bräckliga husfasader på byggarbetsplatser, och jag har sett dem kränga öl och tobak längs med populära turiststråk. Jag har sett barn gräva diken, sopa trottoarerna och jobba som inkastare i Rangoon – samtliga är aktiviteter som klassas som barnarbete och som därför är förbjudna enligt internationella människo- och arbetsrättskonventioner.

Ett problem är att Burma inte är part till så många internationella konventioner. Och även fast Burma har ratificerat Barnkonventionen så förekommer alltså barnarbete, även inom militären, vilket jag själv bevittnat när jag passerat minderåriga soldater, beväpnade med gevär, längs med en av Burmas gränser. Regeringen avsäger sig ansvaret att skydda befolkningens mänskliga rättigheter och är ofta själv förövaren.

Som turist ser du dock sällan dessa sidor av Burma, eftersom du inte kan resa till landets alla delar. Turister nekas åtkomst till områden där det pågår väpnade strider med framförallt de etniska minoriteterna. I Kachin State har den statliga militären använt sig av kemiska vapen under fosforattacker och i Arakan State pågår det enligt Human Rights Watch en etnisk rensning av den muslimska minoritetsgruppen rohingyas. Under hösten drabbade också de etnisk-religiösa konflikterna mellan buddhister och muslimer Thandwe, den stad i Arakan State som utländska strandturister anländer till med flyg innan de skjutsas till sina semesterhotell. I nyhetsrapporteringen betonades det att inga turister hade kommit till skada i oroligheterna – men problemet kvarstår ändå: det pågår fler än ett inbördeskrig i Burma och den drabbade civilbefolkningen hjälps knappast av att turisters pengar går till regeringen och dess militär.

Jag, och mina kollegor i S-Studenters Burmautskott, menar att det fortfarande inte är okej att resa som turist till Burma. I framtiden kommer säkert turismen att spela en stor och viktig roll för Burmas ekonomiska utveckling, men i dagsläget är turismen inte socialt och ekologiskt hållbart utformad och respektfull gentemot den civila befolkningen. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi och hennes parti National League for Democracy har inte, som många medier felaktigt uppgett, ”gett grönt ljus åt turism” till Burma. Snarare har hon och NLD uppmanat dem som nu söker sig till landet att göra detta i solidaritet med den civila befolkningen och med stor hänsyn till såväl natur som rådande kultur.

Vi i S-Studenters Burmautskott ställer oss bakom denna ståndpunkt och uppmanar därför resenärer att avstå från turism till Burma, tills den dag skyddet för mänskliga rättigheter är starkare i landet och en verkligt civil, demokratisk regering styr i parlamentet.

Motstå medias och resebolagens glassiga reklam!

Angelika Kahlos

S-Studenters Burmautskott

 

Dela det här:

Se alla debattartiklar inom samma ämnen: Burma, Turism

3 kommentarer till Burma – fortfarande inte okej som turistmål

  • Johanna:

    Håller med om mycket av författarens åsikter, men tycler det är att gå väl långt att uppmana alla turister från att avstå att resa till landet. I processen att landet ska bli mer öppet – ekonomiskt, politiskt och socialt- spelar turism en viktig roll. Från egna resor i landet vet jag hur mycket det uppskattas av lokalbefolkningen att det på nytt kommer in utländska turister i landet och att man är stolta över att få visa upp sitt land och sin kultur.

    Med det sagt är det dock självklart att det ska handla om “hållbar turism” – som gynnar den “vanliga” invånaren snarare än korrupta affärsmän/politker. Genom individuellt resande är detta i stor utsträckning möjligt (om än det aldrig går helt att motverka att ens pengar hamnar i fel fickor), men genom de stora resebolagens paketresor är detta inte möjligt.

    Att uppmana till ansvarfultt turistande i Burma är därför att föredra istället för att uppmana turister att inte åka dit alls. I och med att fler åker dit ökar också kunskapen om situationen i landet – något som i slutändan kommer att gynna demokratiseringsprocessen och Burmas återintåg i det internationella samfundet.

  • krugen:

    Tråkigt. Hade tänkt att åka dit över julen då jag befinner mig i asien

  • Angelika Kahlos, Burmautskottet:

    Vi i Burmautskottet är medvetna om att det finns “bättre” och “sämre” turism till Burma, där den senare sortens turism innefattar charterresor med statliga inrikesflyg till stora hotellkomplex vid stränder som riskerar att exploateras, på samma sätt som dessa hotells personal också exploateras (det är inte ovanligt med 12-timmarspass, eller ännu längre arbetspass, 6-7 dagar i veckan i Burma). Jämfört med denna typ av turism är så klart individuellt resande, som Johanna föreslår, att föredra. Hur en kan resa medvetet och med minsta möjliga negativa sociala, kulturella och ekologiska påverkan på Burmas samhälle, går att hitta i checklistor publicerade av bland annat Svenska Burmakommittén och olika europeiska solidaritetsorganisationer som arbetar med Burma.

    Vi i Burmautskottet är också medvetna om att vissa yrkesgrupper, till exempel journalister och organisationsanställda, i sina arbeten kan behöva resa till Burma. Det vi däremot vill avråda från, är den typ av turism som nu börjat marknadsföras hårt av svenska resebolag och svensk media. Självklart kan både individer och grupper i Burma – utanför militärregeringen, och som inte tillhör landets rika investerare – gynnas av turismen. Men vår erfarenhet i Burmautskottet är ändå att större grupper av människor utsätts för människorättskränkningar i turismexploateringens spår, och att demokratiaktivister och människorättsförsvarare fortfarande förföljs, arresteras och ibland också fängslas och utsätts för tortyr. Innan mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska principer respekteras på allvar i Burma, avråder vi från turism till Burma. År 2015 kommer nästa val att hållas i landet, och förhoppningsvis kan det bli en brytpunkt i Burmas totalitära historia. Det hoppas både vi i Burmautskottet och många aktivister i Burmas demokratirörelse.

    Som turist har du just nu mycket begränsade möjligheter att verkligen få se vad som pågår i Burma – förutom den mycket blygsamma demokratiseringsprocessen, som kan beskrivas som “ett steg framåt, två steg bakåt”. Därför menar vi i Burmautskottet att ett engagemang i en solidaritetsorganisation, eller att följa burmesisk och exilmedias nyhetsrapportering om landet, är bättre sätt att öka kunskapen om Burma, istället för turism.