Samtidigt som EU har fokuserat på att ge stöd till de egna krisländerna inom unionens gränser har Ryssland och Kina satsat stort på att förstärka närvaron på den afrikanska kontinenten. De europeiska investeringarna i Afrika är förhållandevis små men kan bli större med hjälp av näringslivsbistånd och genom att tillvarata nysvenskars kontaktnät, kunskap och erfarenheter. Det menar Avni Dervishi, statsvetare

Det är allmänt känt att Afrika är den kontinent som i särklass får mest svenskt utvecklingsbistånd. Men mot bakgrund av den nya verkligheten i nästa hela regionen är frågan om det går att driva utvecklingsbistånd framgångsrikt om man inte vågar tänka nytt?

Med facit i hand, trots Ebolautbrott och en del konflikter, är Afrika en kontinent på frammarsch. Tio av kontinentens länder har en årlig ekonomiskt tillväxt på minst 8% och på senare tid har flera naturtillgångar som gas, olja och mineraler upptäckts. Under mina besök till 16 afrikanska länder har det varit omöjligt att missa framstegen. Jag har träffat presidenter, utrikesministrar, företagare och civilsamhällesrepresentanter, som alla betonar vikten av europeiska investeringar. Europas investeringar i Afrika är, i jämförelse med Kinas och Rysslands, mycket små. Till och med Indien har börjat köpa mark i bland annat Etiopien och Kenya.

Samtidigt som EU har fokuserat på att stödja Grekland (238 miljarder Euro, mestadels från Tyskland) pengar ifrån Tyskland) och Cypern (10 miljarder Euro) har länder som Kina och Ryssland gjort allt för att förstärka närvaron på den afrikanska kontinenten. Kinas och Rysslands investeringar innebär givetvis fördelar för Afrika, men också nackdelar.

Det är lätt att tro att alla vinner på utländska investeringar, men det stämmer inte. I landet Kamerun till exempel, köpte kinesiska investerare de kända, dyrbara, röda träden i norra delen av landet som inte växer på många platser på jorden. Men de betalade för låga priser och transporterade träden nattetid till hamnen i Duala i söder för att undvika protesterade ungdomar, som visste att de kinesiska investerarna hade mutat några få politiker vid makten för att utnyttja deras naturresurser. Som om inte detta var nog har de kinesiska investerarna för att blidka den lokala befolkningen i flera afrikanska länder byggt pampiga byggnader som idrottsarenor och flodbanker. Självfallet skedde detta endast i huvudstäder för där var deras ”god will” gärningar mer synliga.

Ryssland å sin sida, kör en annan taktik som är lite smartare. I dagsläget studerar 8000 afrikanska studenter i Ryssland, varav ungefär hälften får ryskt studiebidrag. Det är en smart och långvarig investering för morgondagens beslutsfattare. I denna fråga ligger Sverige långt efter Ryssland.

Men, Afrika har mycket mer att erbjuda än bara det som hittills Kina och Ryssland har rofsat åt sig. Svenska och nordiska investerare är kända för att ta lokalt ansvar, etiskt som miljömässigt. Som en kombination av biståndet och redan förmedlade Know-How insatser, kan en utökning av ekonomiskt samarbete mellan Sverige och övriga nordiska länder med Afrika skulle onekligen generera i flera arbetstillfällen i Norden och i Afrika. Det skulle medföra en förbättrad demokrati Afrika och mindre flyktingströmmar till EU. Det skulle gynna stabiliteten i Afrika och samtidigt trygga våra investeringar.

Jag har två råd till våra svenska berörda aktörer:

1.      Kombinera bistånd och näringsliv. Inrätta snarast ett råd för gemensamma insatser. Ett sådant råd skulle otvivelaktig bli ett viktigt verktyg, inte minst vad gäller det svenska åtagandet att stödja USA:s nya initiativ “Power Africa” med 1 miljard dollar under 10 år. Klimatdelen får gärna vara öronmärkt.

2.      Använd de myndighets- och affärskontakter som svenskafrikaner har i sina forna hemländer och inrätta ett investeringsråd med regelbunden uppföljning. Dessutom kan nysvenskar/invandrare med all sin erfarenhet från regionen bistå med kunskap som kan minska korruptionen och främja utvecklingen ännu mer, vilket är givande både för befolkningen i mottagarländerna och oss här hemma i Sverige som genom det, får större trovärdighet om att svensk utecklingsbistånd & investeringar gör skillnad för människorna i de forna hemländerna.

Det är dags att se möjligheternas Afrika.

Avni Dervishi (Statsvetare – som har besökt fler än 16 länder i Afrika de senaste tre åren som rådgivare för Diplomatiska samt Ekonomiska förbindelser)

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *