Den 5 maj arrangerade CONCORD Sverige och Föreningen för utvecklingsfrågor (FUF) en debatt inför Europaparlamentsvalet den 25 maj. Temat för debatten var EU:s roll som utvecklingsaktör och tre ämnesområden behandlades: EU:s samordnade roll, mänskliga rättigheter samt jordburk och handel.

Europeiska Unionen är med sina 28 medlemsstater en viktig aktör för att skapa en globalt hållbar utveckling. EU är världens största biståndsgivare och har makt att påverka situationen för miljontals fattiga genom sitt agerande inom områden som skatteflykt, handel och klimat. Det är därför viktigt att kandidater till Europaparlamentet är engagerade i EU:s roll som utvecklingsaktör. Valdebatten tog pulsen på kandidater till EU-parlamentet och hur de vill ta sig an dagens globala utmaningar.

I samband med debatten presenterades CONCORD Sveriges kartläggning av nuvarande svenska parlamentarikers engagemang i utvecklingsfrågor. Kartläggningen visar att flera parlamentariker har varit väldigt aktiva medan vissa inte har varit aktiva alls. De parlamentariker som har varit mest aktiva i utvecklingsfrågor kommer från olika partier från båda blocken. Därför kan man säga att EU-valet inte bara handlar om att rösta på ett parti utan också om att rösta på en person, det har stor betydelse för vem man röstar på eftersom olika representanter för partier kan vara engagerade i vitt skilda politikområden.

Kartläggningen visar också på vilka olika sätt som EU-parlamentariker kan påverka utvecklingsfrågor genom att lyfta fram konkreta exempel från de nuvarande parlamentarikernas arbete. Ett viktigt budskap är att det inte bara handlar om att sitta i utskottet för utvecklig utan det kan vara minst lika viktigt att driva utvecklingsperspektivet i utskottet för internationell handel.

Moderator för debatten var Therese Larsson Hultin, utrikesanalytiker på SvD.

Medverkande kandidater:
Maria Weimer (FP)
Jesper Haglund (KD)
Isak Engqvist (C)
Aleksander Gablic (S)
Linnea Engström (MP)
Mikael Gustafsson (V)

Debatten kring EU:s samordnande roll innehöll frågor kring EU-kommissionens roll, budget, och samstämmighet. Flera kandidater var överens om att den samordnande rollen är viktig men anser inte att en större andel av Sveriges biståndsbudget bör kanaliseras genom EU-kommissionen. Maria Weimer (FP) menar att samordning är bra men samtidigt har medlemsstaterna olika mervärde och alla tjänar på en arbetsfördelning där de gör det som dem är bäst på. Linnea Engström (MP) lyfter fram vikten av de fattigas perspektiv och lokalt ägarskap, eftersom hon inte ser detta i EU:s arbete idag ställer hon sig tveksam till att kanalisera mer pengar genom EU. Jesper Haglund (KD) anser att det är en bra balans mellan EU-kommissionens och medlemsstaternas biståndsbudgetar idag. Haglund menar att EU också har ett större ansvar som samordnare ute i världen och att samordna på plats. Aleksander Gablic (S) anser att samordningen måste förstärkas och uppmärksammar också EU:s samordning med FN som en viktig aspekt i utvecklingssamarbetet och där stora förbättringar krävs.

Vid sidan av biståndet har EU:s agerande inom andra politikområden stor betydelse för utvecklingsländerna, till exempel är EU världens största handelspartner vars handelsavtal får stora konsekvenser för låg- och medelinkomstländerna. EU:s samstämmighetspolitik, Policy Coherence for Development (PCD), har blivit ett juridiskt bindande åtagande inom EU och innebär att all EU-politik som påverkar utvecklingsländerna ska vara samstämmig med de målsättningar som finns för utvecklingssamarbetet. I dagsläget finns inget organ som kontrollerar implementeringen av PCD och det finns som förslag att skapa en ”PCD-inter group” i Europaparlamentet för att hantera frågor som är kopplade till EU:s samstämmighetspolitik. Mikael Gustafsson (V) välkomnar förslaget eftersom det som parlamentariker är svårt att hänga med i alla frågor och att ha koll på andra utskott som man inte själv sitter i men menar att hur framgångsrik en sådan inter group är beror på vem som sitter i gruppen. Jesper Haglund (KD) ser en ”PCD-inter group” som ett sätt att skapa mer debatt och menar att de politiska grupperna har ett stort ansvar att lyfta PCD. Haglund framhåller också utskottet för utvecklingsfrågors roll i att granska andra politikområden. Maria Weimer (FP) betonar att EU:s utrikesförvaltning, EEAS, bara har funnits i fem år och menar att den kommer kunna bygga upp samordningen.

Debatten om mänskliga rättigheter inleddes med en fråga om kommissionen ska kunna ge bistånd till länder som begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Jesper Haglund (KD) tycker att den typen av ekonomiska sanktioner ska drabba staten men inte folket. I samma spår anser Isak Engqvist (C),
Aleksander Gablic (S), Linnea Engström (MP) och Mikael Gustafsson (V) att bistånd i dessa fall inte ska ges till regeringar i from av budgetstöd men att det ska ges till organisationer i länderna.

Denna enighet ledde till följdfrågan om hur och vem som ska besluta om bistånd ska ges i dessa fall. Jesper Haglund (KD) menar att EU måste vara tydliga när det handlar om grova och pågående brott mot mänskliga rättigheter. Maria Weimer (FP) lyfter fram Cotonouavtalen som ett exempel, de innehåller en MR-klausul och i fall där brott mot mänskliga rättigheter sker inleds en dialog, om ingen förbättring sker dras biståndet in. Det är ytterligare en utmaning att enas om när detta ska ske. Mikael Gustafsson (V) påpekar att när EU:s medlemsstater har lika syn är EU en bra påtryckningskraft men att det är svårt att vara detta när medlemstaterna har olika syn. Det är få länder i EU som sänker nivån och därför är det inte alltid det bästa att vara enig, menar Gustafsson.

Aleksander Gablic (S) och Maria Weimer (FP) tycker att EU:s utrikestjänst måste stärkas för att bättre kunna förebygga och stoppa konflikter. Konflikt raserar biståndspolitiken och säkerhet är en förutsättning för utveckling och för att biståndsarbetet ska fungera. Linnea Engström (MP) betonar att klimatfrågan också är en säkerhetspolitiks fråga men anser inte att mer resurser ska läggas på militära insatser utan att det diplomatiska arbetet kan utnyttjas mer.

Frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättighet (SRHR) togs upp flera gånger under debatten. Parlamentet har inte varit överens i frågan om SRHR inom EU och ett argument hänvisar till subsidiaritetsprincipen, att det är upp till varje medlemsland att lagstifta i frågan och därmed är parlamentet inte rätt forum för diskussionen. Jesper Haglund (KD) tycker att parlamentet ska diskutera de frågor där lagstiftningsbefogenhet finns medan Mikael Gustafsson (V) menar att parlamentet uttalar sig i många frågor där detta saknas.

Parlamentets opinionsbildande roll lyfts fram av Isak Engqvist (C) som tycker att det finns en poäng att diskutera och att parlamentet är rätt forum för att skjuta fram positionerna i SRHR-frågan. Både Mikael Gustafsson (V) och Linnea Engström (MP) anser att Estrella-rapporten om SRHR som föll i parlamentets omröstning hade varit ett viktigt ställningstagande som kunde tydliggjort parlamentets åsikter. Engstöm understryker att problemen med SRHR finns även i EU och menar att man genom ”soft power” kan visa vägen snarare än att EU ska lagstifta i frågan. Mödradödlighet är en aspekt av SRHR och är en stor utmaning som både Maria Weimer (FP) och Aleksander Gablic (S) anser är en fråga som parlamentet kan enas kring och driva.

Diskussionen om EU:s jordbruk och handel fokuserade på handelsavtalen, EPA-avtalen, mellan EU och AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet). EPA-avtalen har förhandlats i flera år och har nu en deadline för signering den 1 oktober 2014. Kandidaterna fick frågan om denna deadline är utpressning som tvingar AVS-länderna att skriva på avtalen. Alla kandidater anser att så är fallet utom Jesper Haglund (KD) som menar att detta är en process som har pågått länge för att hitta ett mer jämställt samarbete och att deadlinen inte är något som har hänt plötsligt utan har skett i dialog.

Mikael Gustafsson (V) tycker att EU ofta gör handel till ett mål snarare än ett medel för utveckling och att vi inte kan förhandla och tro att de båda partner har samma förutsättningar. Avtalet kan inte vara på lika villkor utan det hade varit schysst om utvecklingsländerna fick behålla de handelsskydd som de vill och att EU sänker sina tullar. Maria Weimer (FP) beskriver EU:s jordbrukspolitik som elefanten i rummet och ett hinder för utvecklingsländernas tillgång till jordburksmarknaden. Även Isak Engqvist (C) tycker att det finns mycket att göra kring jordburkspolitiken. Vidare anser Engqvist att en deadline är suboptimal när det långsiktiga målet är att öka handeln mellan regionerna.

Debatten pågår ända in i slutminuterna och sammanfattningsvis verkar det finnas ett ökat intresse för att diskutera EU:s roll som utvecklingsaktör bland de svenska kandidaterna till Europaparlamentet.

Text: Anna Blücher, CONCORD Sverige

Dela det här:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *