“Det är först med Gunilla Carlsson som biståndsminister som det har börjat hända saker i den svenska biståndspolitiken. Såhär beskrev Jan Mosander, journalist med lång erfarenhet av att kommentera bistånd, förändringen (Studio Ett 29/4):”Förr så åkte ministrarna mest omkring i världen och i FN med en gloria på huvudet och tog emot hyllningar för att Sverige har nått enprocentsmålet i bistånd. Det är inte så mycket sånt nu med Gunilla Carlsson. Och då menar många att det hon egentligen är ute efter är att montera ned biståndet, men det tror jag inte är hennes mål faktiskt. Man kan tycka vad man vill om hennes verksamhet men hon har på ett sätt som saknar motsvarighet hos hennes företrädare engagerat sig i biståndsfrågorna.”
.Enprocentsmålet
IVAR ARPI, Svenska Dagbladet
16 april, 2013
“Men Sveriges enprocentsmål ökar också risken för korruption. Redan 2003 varnade internrevisorer på Sida för att organisationens medarbetare såg en målkonflikt mellan att utreda korruption och en önskan att betala ut maximalt med pengar. Viljan att maxa med skattemedel utan resultatrapportering är unik för biståndspolitiken…Carlssons reformer har syftat till att öka transparensen och resultatinriktningen. Kanske är det denna kursomläggning som har fått tjänstemännen på UD att känna sig misstänkliggjorda av den politiska ledningen.”
.Anders Lindberg, Aftonbladet
6 mars, 2013
“Tricksen är oändliga. Enligt budgetpropositionen går nästan 4,5 miljarder av årets bistånd till flyktingpolitiken i Sverige. Dessutom har regeringen använt biståndsmedel för att finansiera delar av ambassader i bland annat Island, Australien och Kanada. Inte direkt några biståndsländer. Upplägget har fått internationell kritik. Ett talande exempel är att Sverige använt biståndspengar, 6,8 miljoner årligen, till att betala hyran för demokratiorganisationen Idea i centrala Stockholm. I en fastighet som Stockholm stad äger.”
.Sydsvenskan
6 mars, 2013
“Visst: så länge Sverige har tillväxt blir den procent av bruttonationalinkomsten som avsätts till biståndet naturligtvis en allt större summa. Men så tenderar regeringen också i allt högre grad att tänja ramarna för vad som är biståndspolitik. På senare år har alltifrån förvaltningskostnader för UD till klimatåtgärder och skuldavskrivningar finansierats via biståndsbudgeten. Intrycket börjar bli att enprocentsmålet luckras upp, eller åtminstone låter som något annat än vad det är.”
.Expressen
6 mars, 2013
“Biståndsminister Gunilla Carlsson, M, ville sänka målsättningen för några år sedan, men hindrades då av Kristdemokraterna. Kompromissen tycks i stället ha blivit att biståndet får användas på mer kreativa sätt. Sedan dess har biståndspengar bland annat använts till rimliga satsningar som flyktingmottagande och skuldavskrivningar. Men också till sådant som inte med den bästa vilja i världen kan kallas för bistånd, som miljontillskott till de svenska ambassaderna i Spanien, Frankrike och på Island. Att slippa sådan kreativ bokföring är dock inte det viktigaste skälet till varför vi bör släppa den närmast religiösa fixeringen vid enprocentsmålet. Det är i stället de negativa effekter som biståndet kan ha på mottagarländerna.”
.Norrköpings Tidningar
27 februari, 2013
“Att det finns bromsklossar inom biståndssektorn och på Sida är uppenbart. Verksamheten har rullat på i decennier med ständigt ökad ekonomisk tilldelning. Enprocentsmålet för biståndspolitiken har försvårat önskemål om uppstramning och behovet av förändring. Stundvis avslöjas missförhållande, släpphänthet och ofta frånvarande uppföljning och utvärdering. Ändå sker väldigt lite.”
.Gunilla Carlsson, OmVärlden
24 oktober, 2012
“Om man väljer att tolka begreppet (”new and additional”) som att klimatfinansiering ska vara additionell till biståndet så lever Sverige upp till additionalitetskravet eftersom Sveriges bistånd ligger över 0,7 procent av BNI (som är den internationella målsättningen). Det relevanta torde för oss alla som är engagerade i den internationella klimat- och miljöpolitiken vara Sveriges totala klimatrelaterade stöd, inte vilken anslagspost som används.”
.Bodil Ceballos, OmVärlden
10 oktober, 2012
“Biståndet behövs mer än någonsin för att bekämpa fattigdom och stödja demokratisk utveckling. Det ska givetvis vara miljö- och klimatsäkrat och Miljöpartiet är positiva till särskilda miljö- och klimatsatsningar inom ramen. Men Sverige måste vara ett föredöme och särredovisa vad som är bistånd och vad som är klimatskadestånd.”
.Dagen
31 maj, 2012
“Det finns en befogad oro hos biståndets vänner – i folkrörelser och partier – att Moderaterna i grunden vill förändra biståndet. Redan har enprocentmålet urholkats genom att definitionen av vad som är bistånd har vidgats. Därför vill det till att partiet styr upp den här diskussionen bättre än hittills: Redovisa öppet huvudtankarna i plattformen, låt alla aktörer diskutera dem, lyssna – inte minst viktigt- och lägg sedan ett förslag som får brett stöd.”
.Vlt.se
30 maj, 2012
“Det är inte första gången de borgerliga partierna drar åt olika håll när det gäller biståndet. Främst Folkpartiet och Kristdemokraterna har drivit på för högre bistånd. … Carlsson har kritiserat slöseri och ineffektivitet på ett sätt tidigare biståndsministrar inte har gjort. Med den utgångspunkten är det logiskt att kräva mer av styrning och hårdare utvärdering av projektens resultat. Samma sätt att resonera ligger bakom minskningen av antalet biståndsländer. Det är lättare att utvärdera färre projekt och länder. … Biståndet behöver vara långsiktigt. Då kan det ta tid att se resultatet av projekt. Risken finns att det blir för mycket av mätbara ting som vägar och broar, men mindre av attitydförändrande insatser för demokrati eller rättssäkerhet.”
.