“Det är först med Gunilla Carlsson som biståndsminister som det har börjat hända saker i den svenska biståndspolitiken. Såhär beskrev Jan Mosander, journalist med lång erfarenhet av att kommentera bistånd, förändringen (Studio Ett 29/4):”Förr så åkte ministrarna mest omkring i världen och i FN med en gloria på huvudet och tog emot hyllningar för att Sverige har nått enprocentsmålet i bistånd. Det är inte så mycket sånt nu med Gunilla Carlsson. Och då menar många att det hon egentligen är ute efter är att montera ned biståndet, men det tror jag inte är hennes mål faktiskt. Man kan tycka vad man vill om hennes verksamhet men hon har på ett sätt som saknar motsvarighet hos hennes företrädare engagerat sig i biståndsfrågorna.”
.Avräkningar
JOHAN MAST, Svenska Dagbladet
12 april, 2013
“Sverige har genom Gunilla Carlsson varit tydligt pådrivande för att de militära, politiska och humanitära insatserna då ska bedrivas under samma paraply. Detta går emot en långvarig svensk tradition och skapar ett direkt hot mot säkerheten för utsatta somalier som behöver hjälp och för de humanitära organisationerna i landet. Risken att hjälpen inte längre kommer att styras enbart av människors behov är överhängande.”
.Julia Carlbäcker, Dagens Arena
12 mars, 2013
“Trots att klimattoppmötet 2009 i Köpenhamn på det stora hela var en besvikelse, var en av ljuspunkterna att världens rika länder lovade att ge pengar till fattigare länder i klimatfinansiering. Eftersom utvecklingsländer drabbas hårdast av klimatförändringarna medan framför allt rika länder har orsakat dem ansågs det rimligt att de senare ska betala för detta. Klimatfinansieringen ska alltså inte ses som bistånd utan snarare en form av skadestånd, och för att motverka att rika länder tar dessa pengar från sina biståndsbudgetar fick utvecklingsländerna igenom att pengarna skulle vara ”nya och additionella” enligt Köpenhamnsavtalet. Sverige undertecknade givetvis detta avtal, men hittills har varenda krona i vår klimatfinansiering ändå tagits från biståndsbudgeten. I praktiken har ingen resursöverföring från rika till fattiga ägt rum, utan pengarna för klimatanpassning tas från fattigdomsbekämpning.”
.Uppsala Nya Tidning
6 mars, 2013
“När en flyktingkris av den omfattning som kriget i Syrien innebär gör sig påmind kan man förstå dem som anser att biståndsmedel ska kunna användas för att kortsiktigt klara situationen. Men samtidigt driver man ju på en process där det egentliga biståndet urholkas steg för steg. Därför är det viktigt att Anders Borg möter motstånd.”
.Anders Lindberg, Aftonbladet
6 mars, 2013
“Tricksen är oändliga. Enligt budgetpropositionen går nästan 4,5 miljarder av årets bistånd till flyktingpolitiken i Sverige. Dessutom har regeringen använt biståndsmedel för att finansiera delar av ambassader i bland annat Island, Australien och Kanada. Inte direkt några biståndsländer. Upplägget har fått internationell kritik. Ett talande exempel är att Sverige använt biståndspengar, 6,8 miljoner årligen, till att betala hyran för demokratiorganisationen Idea i centrala Stockholm. I en fastighet som Stockholm stad äger.”
.Sydsvenskan
6 mars, 2013
“Visst: så länge Sverige har tillväxt blir den procent av bruttonationalinkomsten som avsätts till biståndet naturligtvis en allt större summa. Men så tenderar regeringen också i allt högre grad att tänja ramarna för vad som är biståndspolitik. På senare år har alltifrån förvaltningskostnader för UD till klimatåtgärder och skuldavskrivningar finansierats via biståndsbudgeten. Intrycket börjar bli att enprocentsmålet luckras upp, eller åtminstone låter som något annat än vad det är.”
.Expressen
6 mars, 2013
“Biståndsminister Gunilla Carlsson, M, ville sänka målsättningen för några år sedan, men hindrades då av Kristdemokraterna. Kompromissen tycks i stället ha blivit att biståndet får användas på mer kreativa sätt. Sedan dess har biståndspengar bland annat använts till rimliga satsningar som flyktingmottagande och skuldavskrivningar. Men också till sådant som inte med den bästa vilja i världen kan kallas för bistånd, som miljontillskott till de svenska ambassaderna i Spanien, Frankrike och på Island. Att slippa sådan kreativ bokföring är dock inte det viktigaste skälet till varför vi bör släppa den närmast religiösa fixeringen vid enprocentsmålet. Det är i stället de negativa effekter som biståndet kan ha på mottagarländerna.”
.Hasse Boström, Dagen
14 februari, 2013
“Det enda som hittills skett är att regeringen lyckats skapat misstro kring biståndet, vilket också påpekades av Miljöpartiets Bodil Ceballos vid riksdagens utrikesdebatt i går. En orsak till misstron är att regeringen försöker täcka in mycket annat med hjälp av biståndsanslaget. Det ska även användas till delar av klimatskuld, flyktingmottagning och ambassadkostnader. Men framför allt har biståndsminister Gunilla Carlsson (M) inte lyckats förklara sina visioner. Ingen säger emot det som skrivs i utrikesdeklarationen att ”varje biståndskrona måste användas på bästa möjliga sätt”. Självklart. Men det kanske är så som erfarna biståndsaktörer påpekat, att biståndskronorna aldrig kan bli fullständigt effektiva. Det ligger i sakens natur att en del pengar går till spillo.”
.Lorentz Tovatt, Göteborgsposten
27 november, 2012
“Regeringens förberedelser inför mötet och den höstbudget som tidigare presenterats har inneburit en rad ambitionssänkningar. För det första har klimatfinansieringen halverats. Detta är ett brott mot tidigare Svenska klimatlöften till utvecklingsländerna och till de allra fattigaste. I förhandlingar där det gäller att få med sig så många länder som möjligt, riskerar detta svek att spä på den spricka som redan råder mellan rika och fattiga länder i klimatförhandlingarna. Utöver detta har den tidigare klimatfinansiering som betalats av regeringen plockats från biståndsbudgeten. Även detta är ett brott mot klimatkonventionen eftersom det i denna tydligt framgår att klimatfinansiering måste vara ny och additionell. Det säger sig självt att fattiga länder knappast vinner något på att pengar flyttas från fattigdomsbekämpning till klimatfinansiering.”
.Gunilla Carlsson, OmVärlden
24 oktober, 2012
“Om man väljer att tolka begreppet (”new and additional”) som att klimatfinansiering ska vara additionell till biståndet så lever Sverige upp till additionalitetskravet eftersom Sveriges bistånd ligger över 0,7 procent av BNI (som är den internationella målsättningen). Det relevanta torde för oss alla som är engagerade i den internationella klimat- och miljöpolitiken vara Sveriges totala klimatrelaterade stöd, inte vilken anslagspost som används.”
.