“Ett utvecklat jordbruk är en av de viktigaste faktorerna för fattigdomsminskning i Afrika söder om Sahara. Och det är en utveckling som måste ske utan att miljö eller människor tar skada, och därför är Sidas ansträngningar för att utveckla ett hållbart jordbruk omfattande.”

Läs hela artikeln »

Dela det här:

Veckans mest lästa debattartiklar

  1. ”Behåll Right Livelihood-priset i riksdagen”

  2. Sociala medier väljer inte sida

  3. Kubakramarna borde minnas Castros offer

  4. Sadev bör finnas kvar i Karlstad

  5. Regeringens smutsiga vapenbyk

  6. M: Sverige måste kraftsamla för mänskliga rättigheter

  7. Ju mindre desto bättre

  8. Slopa inte biståndet till Latinamerika

  9. Vi har bra koll på biståndet

  10. Hjälpmiljarder militära sjön

En kommentar till ”Missvisande om Sidas Afrika-stöd”

  • “Sida ger inte stöd till jordbruket” säger WeEffect. “Det gör vi visst det” svarar Sida. Att jordbruk har en fortsatt viktig roll för utvecklingen i Afrika är självklart, även nu när regionen har den snabbaste urbaniseringen i hela världen.

    Men vad varken Petterson, Rogeman eller Sandrup tar upp på allvar i sin replikväxling är att detta handlar om regionalt bistånd. Den typen av stöd syftar till att finanseria kollektiva nyttigheter på den regionala nivån, det vill säga frågor som måste hanteras mellanstatligt och överstatligt till exempel via African Union. Det finns många sådana frågor: handel, migration, säkerhet, gränsöverskridande vattenresurser, transportkorridorer, långväga luftföroreningar för att bara nämna några. En utveckling av jordbruket i Afrika har många utmaningar men de allra flesta löses inte på regional nivå utan lokalt och nationellt. Lokala transporter och marknadstillgång, utbildning och kvalificerad rådgivning, insatsvaror, lokala kapitalmarknader, och framförallt reformer kring mark och äganderätt; allt detta hanteras nationellt – inte regionalt! Självklart finns det starka kopplingar mellan jordbruksutveckling och många regionala nyttigheter som handel, standardisering och vattenresurser, men då klassas de heller inte som jordbruksstöd som Petterson riktigt påpekar.

    Allt detta vet man självklart på en så stor och professionell organisation som WeEffect. Ändå gör man en stor sak – i opionionsbildandets finrum DN Debatt – av att inte jordbruket finns med i det regionala biståndet. Varför, kan man undra? Debatten om biståndet är tyvärr alltför sällan en debatt utan en kavalkad av partsinlagor där var och en pläderar för sin egen hjärtefråga. Den som arbetar med jordbruk framhåller just detta som den viktigaste frågan. Humanitära organisationer understryker katastrofinsatser som det främsta, människorättsorganisationerna slåss för sitt, och så vidare.

    För snart 10 år sedan kom debattboken “Det svenska biståndsberoendet”. Där argumenterades att hundratals organisationer med tusentals yrkesverksamma i Sverige har blivit beroende av biståndet för sin egen överlevnad och för sina karriärer, och därmed slåss med näbbar att klor för att öka biståndet framförallt till sin egen typ av verksamhet. Även om boken hade sina svagheter stärks dess argument när debatten färgas av partsinlagor. Låt oss inte gå åt ett håll där biståndet blir en huggsexa om en krympande budget, en Tragedy of the Commons styrd av vem som i varje läge ropar högst.

    Stöd jordbruket där det är mest meningsfullt. Sverige kan ändå inte vara med överallt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *