Kvinnor är inte bara en utsatt grupp utan också en viktig förändringsaktör. Kvinnors erfarenheter, kunskaper och idéer behövs när strategier för klimatomställning ska utformas. De behövs också för att säkerställa att anpassningsåtgärder inte förstärker ojämlikheter, utan i stället bidrar till att utsatta gruppers specifika behov och kunskaper omhändertas.

Läs hela artikeln »

Dela det här:

Veckans mest lästa debattartiklar

  1. Skapa säkra vägar för människor på flykt

  2. Jakten på skatteflykt får inte gå för långt

  3. En FN-skandal Sverige bör ta tag i

  4. Låt inte klockan vridas tillbaka för kvinnors rättigheter

  5. EU:s Turkietavtal sviker flyktingarna

  6. Vi får aldrig glömma – 100 år sedan första världskriget

  7. Ta fram nationell strategi för hållbar svensk turism

  8. ”Nu finns chansen att på allvar stoppa skatteflykt”

  9. Glöm inte barnen när Mosul bombas

  10. Fattigdomens myter

2 kommentarer till Jämställdhet viktigt i klimatförhandlingarna

  • Överdriven klimatoro

    Svenska kyrkan oroar sig i onödan för ojämlika och orättvisa effekter av påstådd global uppvärmning. Enda faktiskt konstaterade klimatförändring sedan Lilla istidens slut ca 1850 är en knapp grads uppvärmning, erkänd av FN:s
    klimatpanel IPCC.

    Lilla istiden var periodvis besvärande kall med missväxt, nöd och död. Sedan dess kallaste tid för 300 år sedan har atmosfären värmts ca 2,5 grader. Det var långt före industrialismens – och utlöste alltså INTE 1900-talets knappa grads uppvärmning .

    Denna har tillsammans med ökad CO2-halt i atmosfären, växtförädling och bättre metoder femfaldigat världens samlade skördar sedan 1930. Fler har fått det bättre. Jordens växtlighet har de senaste 30 åren ökat med 11 procent.

    Återhämtningen sedan Lilla istiden gick i tre perioder med mellanliggande och nu efterkommande paus/avkylning. De fem institut som följer global temperatur har på snart 19 år inte noterat någon nämnvärd uppvärmning trots fortsatt ökande CO2-halt. Denna har ökat även när temperaturen minskade.

    Det visar att CO2-halten INTE driver temperaturen. Borrkärnor från Antarktis visar tvärtom att ökad temperatur kommer före höjd CO2-halt. Varma hav gasar ut och kalla absorberar koldioxid. CO2-halten följer temperaturen, inte tvärtom.

    I atmosfären håller 2-3 procent vattenånga, 0,04 procent koldioxid och minimalt med andra gaser medeltemperaturen på ca 15 plusgrader genom att ta upp energi ur från jordytan utgående strålning. Annars vore den 18 minusgrader.

    Men vattenånga och koldioxid tar bara upp energi vid vissa frekvenser av
    utgående strålning. Med nuvarande halt är effekten av mer koldioxid i
    atmosfären marginell och avtagande.

    Men IPCC:s uppdrag är att visa mänsklig klimatpåverkan. Trots snart 19 års paus hävdar IPCC fortsatt uppvärmning genom att mata datorer med antagande om förstärkande effekt av vattenånga. Men ingen sådan effekt har observerats.
    Vattenånga har som moln och nederbörd främst en kylande effekt.

    Däremot samvarierar temperaturen sedan årmiljoner nära med cykliskt växlande solmagnetism. Svag solmagnetism släpper in mer kosmisk strålning, som i atmosfären bildar aerosoler. På desxa kondenseras vattenånga till moln och nederbörd med kylande verkan.

    Men IPCC beaktar varken detta eller samspelet mellan sol, hav och atmosfär –
    dels för att IPCC anser det oviktigt och dels för att det är kaotiskt och inte kan beräknas i datormodeller.

    Nu tyder åter minimal solaktivitet på kommande kyligare klimat. Något för kyrkan att begrunda!

    Tege Tornvall faktajournalist, nätverket Klimatsans

  • Överdriven klimatoro

    Den enda faktiskt konstaterade klimatförändringen sedan Lilla istidens
    slut ca 1850 är en knapp grads uppvärmning, bekräftad även av FN:s
    klimatpanel IPCC. Den uppger 0,85 grad för tiden 1880-2012 och 0,74 grad
    för hela 1900-talet.

    Lilla istiden var periodvis besvärande kall med missväxt, nöd och död.
    Längsta köldperioden var Maunder minimum ca 1645-1715 med minimal
    solmagnetism, synlig som ytterst få eller inga solfläckar. Sedan dess har
    Jordens marknära atmosfär (där vi lever) värmts ca 2,5 grader med ett
    avbrott för likaså kalla Dalton minimum ca 1780-1830.

    Denna uppvärmning (återhämtning) började alltså långt före nutidens
    industrialism och folkökning. Uppvärmningen gällde främst tempererade
    zoner på båda halvkloten. Där värmde den havens ytvatten, som började gasa
    ut mer koldioxid i atmosfären.

    Stora och ökande utsläpp av koldioxid från mänsklig verksamhet började
    först under 1900-talets andra hälft – och utlöste alltså INTE
    uppvärmningen. Sedan senaste stora istid var eran för ca 8-5.000 år sedan
    (holocena klimatoptimum) varmast. Varma var även bronsåldern, romartiden
    och vikingatiden/medeltiden – samt nu senast vår tid.

    En klart märkbar effekt av detta är att världens samlade skördar sedan
    1930 femfaldigats och att Jordens växtlighet de senaste 30 åren ökat med
    11 procent – bådadera konstaterade per satellit. Fler har fått det bättre
    trots starkt ökad befolkning.

    Uppvärmningen (återhämtningen) sedan Lilla istiden gick i tre perioder med
    mellanliggande och nu senast efterkommande paus/avkylning. De fem institut
    som följer global temperatur har på snart 19 år inte registrerat någon
    nämnvärd uppvärmning trots fortsatt ökande CO2-halt i atmosfären. Denna
    ökade även under 1900-talets två tidigare temperaturminskningar.

    Det visar att CO2-halten INTE driver temperaturen. 800.000 års borrkärnor
    från Antarktis visar tvärtom att ökad temperatur alltid kommer före höjd
    CO2-halt. Varma hav gasar ut och kalla absorberar koldioxid. CO2-halten är
    alltså en följd av, inte en orsak till temperaturen.

    Denna bestäms i stort av Jordens avstånd till Solen, Jordens gravitation
    samt atmosfärens massa och täthet – oberoende av atmosfärens
    sammansättning. Venus nära Solen har en rik och tät atmosfär med ca 460
    plusgraders medeltemperatur. Den mindre planeten Mars längre bort från
    Solen har en tunn atmosfär med 46 minusgrader medeltemperatur. Bådas
    atmosfär är nästan helt koldioxid!!

    Jorden mitt mellan dem har rik atmosfär med knappt 15 plusgraders
    medeltemperatur. Den består av 78 procent kväve, 21 procent syre, 0,9
    procent argon och bara 0,04 procent (400 ppm) koldioxid. I atmosfären
    finns även 2-3 procent vattenånga, som
    tillsammans med 400 ppm koldioxid och minimalt med andra gaser håller
    temperaturen uppe genom att ta upp energi ur från jordytan utgående
    strålning.

    Utan dem hade vi rimligen ständig istid med 18 minusgraders
    medeltemperatur. Det är detta som kallas växthuseffekten – missvisande,
    eftersom atmosfären saknar både tak och väggar.

    Men vattenånga och koldioxid tar bara upp energi vid vissa frekvenser av
    utgående strålning. Med nuvarande halt är effekten av mer koldioxid i
    atmosfären marginell och logaritmiskt avtagande. Även dubbel CO2-halt
    anses bara kunna värma atmosfären ytterligare någon grad. Detta medger
    också de forskare som IPCC anlitar.

    IPCC räknar fram framtida uppvärmning i ett drygt 20-tal datormodeller.
    Dess uppdrag är just att visa mänsklig påverkan på klimatet. För att trots
    observerad paus/avkylning ändå kunna hävda fortsatt uppvärmning, matar
    IPCC datormodellerna med antagande om förstärkande effekt av vattenånga.
    Men vattenånga har som moln och nederbörd främst en kylande effekt. Ingen
    sådan effekt har observerats.

    Däremot samvarierar temperaturen sedan årmiljoner nära med Solens
    magnetism, som växlar i cykler om bl. a. ca 11 samt ca 200 år. Stark
    solmagnetism minskar inkommande kosmisk strålning. Svag magnetism släpper
    in mer strålning, Denna bildar i atmosfären aerosoler (minipartiklar), på
    vilka vattenånga kondenseras till moln och från dessa nederbörd med
    kylande verkan.

    Detta har beskrivits av danska forskare (Svensmark m. fl.) och visats i
    försök först på Århus universitet och senare även på
    partikelforskningscentret CERN utanför Genève.

    Men IPCC tar inte med detta eller samspelet mellan sol, hav och atmosfär –
    dels för att IPCC anser det oviktigt och dels för att det är kaotiskt och
    inte kan återskapas (simuleras) i datormodeller.

    Därför visar IPCC:s datorprojektioner ständigt fel med starkt överdriven
    uppvärmning. Det hindrar inte IPCC från att räkna fram fortsatt
    uppvärmning i strid mot gjorda observationer.

    Det är inte trovärdigt, särskilt som nu åter minimal solaktivitet tyder på
    kommande kyligare klimat. Satelliter har registrerat 25 procent minskad
    skyddande sfär runt solsystemet samt krafigt ökad kosmisk instrålning. Det
    kan hota framtida skördar.

    Något för kyrkan att begrunda!

    Tege Tornvall faktajournalist, nätverket Klimatsans

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *