“Detta har bidragit till att de stora misstag som begåtts under femtio år av svenskt bistånd dels inte blivit tillräckligt belysta, dels kunnat fortsätta att begås i lugn och ro, under olika rege- ringar och ofta med förödande resultat. Enprocentsmålet har varit välvilligt men också gett ett visst tunnelseende där biståndets storlek varit viktigare än dess effekter. På senare år har en förändring skett, både av biståndet och debatten. Det har lett till att den ansvariga ministern, Gunilla Carlsson, fått mycket kritik från både oppositionen och det stora biståndsmaskineriet inom Sida. Inte sällan kan hon se den kritiken som en indikation på att hon är på rätt väg.”
Bistånd: Den goda viljan är inte nog
Erik Helmerson, Dagens Nyheter
22 maj, 2012
Nej, Erik Helmersson (DN). Du utgör inget exempel på att media blivit mer saklig eller mindre “röd”: Gunilla Carlsson bidrar inte till att “Nu styrs biståndet alltmer om till att finansiera åtgärder som frihandel, fungerande marknader och demokratiutveckling – just sådana reformer som gör att länder utvecklas, människor reser sig och fattigdom och svält trycks tillbaka.” Hon verkar snarast inte ha en aning om hur hennes framfart med biståndet decimerat förutsättningarna för att stödja just marknadsutveckling i fattiga länder. Och det säger jag i all ödmjukhet efter att senaste fem åren ha jobbat med marknadsutveckling på Sida.
Biståndsmaskineriet är mer utbrett än de anställda på Sida. Titta på den mängd frivilligorganisationer som i stora delar lever på biståndet. Sedan finns det kopplingar till våra univeersitet där många har varit/är beroende av bistånd.
Alla dessa olika särintressen gör det mycket svårt att föra en seriös debatt.